En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 24 februari 2010

Svar om ångest och självskador.

Av Sara Modigh - 24 februari 2010 16:45

Jag får ofta frågor om varför jag skär mig. De är också många som tror att hela självskade grejen är en trend som unga människor använder sig av för att få uppmärksamhet.

det är verkligen sorgligt att människor tror att de är så de ligger till. Så jag tänkte att jag ska försöka att förklara på ett någorlunda förståligt vis, var ett självskadebeteende ofta är.

Dom flesta som skär sig lider av någon form av ångest sjukdom (detta gäller dock inte alla). Den här ångesten som den drabbade känner fyller kroppen med så mycket känslor och obehag. Man blir helt frustrerad och kroppen låser sig. Man kan inte göra något alls, ångesten biter sig fast så otroligt hårt. Den känslan är den mest obehagliga känslan du kan tänka dig.

För att försöka ge en bild av hur de känns så tänk dig ångesten en falskärmshoppare får när han hoppat och fallskärmen inte löser ut sig. Den känslan av ångest lever jag med dag ut och dag in 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan.  Ibland ,i den här kroniska ångesten får jag så kallade panikångest-attacker. Vilket gör att ångesten jag redan har flerdubblas till den graden att min kropp slutar fungera som den ska. Man skakar i helakroppen ,kallsvettas och mår illa de känns verkligen som om ångesten äter upp hela kroppen. Ofta när jag drabbar av dom här panikångest attackerna stänger min kropp av på nått sätt för att skydda mig. Jag liksom sugs ut ur min kropp och dras in i ett mörker. Liksom många barn som utsatts för sexuellt utnyttjande har beskrivit , hur dom inte befinner sig i kroppen under övergreppen, utan som om dom flyger ut ur kroppen och ser sig själva ovan ifrån, händer detta även mig under mina panikångest attacker. Det är ett sätt för hjärnan att skydda mig från panikångesten .

Detta är en extremt obehaglig känsla och varje gång de händer drar de här svarta mörkret i mig. Om jag släpper taget kommer jag aldrig kunna återvända till min kropp. Det ända som kan få mig tillbaka i min kroppsliga säkerhet är att skära mig själv.

Smärtan är verklig, smärtan visar att jag finns . Den visar vart jag är. Såren är skador i de yttre, skador jag kan ta hand om, skador man förstår sig på. Det är ett sätt att kunna fokusera på den yttre smärtan istället för dom inre förståeliga känslorna som så ofta styr mitt liv. De är bara då jag skär mig som jag har lite kontroll.

Eftersom kroppen frigör ämnen som påverkar hjärnan på ett positivt sätt när men skär sig blir självskadebeteendet beroendeframkallande, och man blir beroende så fort . Inte bara för att hjärnans belöningscentrum stimuleras utan också eftersom det hjälper bättre än dom flesta ångest mediciner man skär sig och ångesten skingrar direkt. Man slipper massa hemska biverkningar. de ända negativa är att man får ärr. Men i den situationen är ärr de minsta problemet man har, och är knappast nått man tänker på i den stunden.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - Fredag 6 juli 04:02

           

Av Sara Modigh - Onsdag 27 juni 05:05

Trots att det gått över tio år påverkas jag fortfarande av det du gjorde mot mig.  Jag kan känna din tyngd över min kropp, känna dina tunga flåsande andetag mot mitt ansikte, känna den fasansfulla och lamslående skräcken du utsatte mig för. Den skr...

Av Sara Modigh - Onsdag 13 juni 01:15


Jag känner alldeles för mycket och alldeles för lite på samma gång. Jag känner mig så kluven i allt. Som om jag består av två delar som hela tiden bråkar. En del av mig är så trött att jag knappt kan fungera, men den andra delen kan inte sova för jag...

Av Sara Modigh - Onsdag 30 maj 09:00


    Wow, Mister hobbypsykolog kommer och talar om för mig vad jag bör och inte bör göra baserat på en bild på mig.    Sådant här gör mig så jäkla förbannad, alltså på riktigt. Det är så otroligt oansvarigt att säga åt sjuka människor att slu...

Av Sara Modigh - Torsdag 24 maj 20:44

Som ni säkert har märkt så skriver jag knappt alls på min blogg längre. Dels för att jag har hamnat i en ganska rejäl svacka, men också för att jag inte brinner för bloggandet på samma sätt som jag gjort tidigare.  Det känns bara som om jag upprepa...

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se