Direktlänk till inlägg 24 februari 2010
Jag får ofta frågor om varför jag skär mig. De är också många som tror att hela självskade grejen är en trend som unga människor använder sig av för att få uppmärksamhet.
det är verkligen sorgligt att människor tror att de är så de ligger till. Så jag tänkte att jag ska försöka att förklara på ett någorlunda förståligt vis, var ett självskadebeteende ofta är.
Dom flesta som skär sig lider av någon form av ångest sjukdom (detta gäller dock inte alla). Den här ångesten som den drabbade känner fyller kroppen med så mycket känslor och obehag. Man blir helt frustrerad och kroppen låser sig. Man kan inte göra något alls, ångesten biter sig fast så otroligt hårt. Den känslan är den mest obehagliga känslan du kan tänka dig.
För att försöka ge en bild av hur de känns så tänk dig ångesten en falskärmshoppare får när han hoppat och fallskärmen inte löser ut sig. Den känslan av ångest lever jag med dag ut och dag in 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan. Ibland ,i den här kroniska ångesten får jag så kallade panikångest-attacker. Vilket gör att ångesten jag redan har flerdubblas till den graden att min kropp slutar fungera som den ska. Man skakar i helakroppen ,kallsvettas och mår illa de känns verkligen som om ångesten äter upp hela kroppen. Ofta när jag drabbar av dom här panikångest attackerna stänger min kropp av på nått sätt för att skydda mig. Jag liksom sugs ut ur min kropp och dras in i ett mörker. Liksom många barn som utsatts för sexuellt utnyttjande har beskrivit , hur dom inte befinner sig i kroppen under övergreppen, utan som om dom flyger ut ur kroppen och ser sig själva ovan ifrån, händer detta även mig under mina panikångest attacker. Det är ett sätt för hjärnan att skydda mig från panikångesten .
Detta är en extremt obehaglig känsla och varje gång de händer drar de här svarta mörkret i mig. Om jag släpper taget kommer jag aldrig kunna återvända till min kropp. Det ända som kan få mig tillbaka i min kroppsliga säkerhet är att skära mig själv.
Smärtan är verklig, smärtan visar att jag finns . Den visar vart jag är. Såren är skador i de yttre, skador jag kan ta hand om, skador man förstår sig på. Det är ett sätt att kunna fokusera på den yttre smärtan istället för dom inre förståeliga känslorna som så ofta styr mitt liv. De är bara då jag skär mig som jag har lite kontroll.
Eftersom kroppen frigör ämnen som påverkar hjärnan på ett positivt sätt när men skär sig blir självskadebeteendet beroendeframkallande, och man blir beroende så fort . Inte bara för att hjärnans belöningscentrum stimuleras utan också eftersom det hjälper bättre än dom flesta ångest mediciner man skär sig och ångesten skingrar direkt. Man slipper massa hemska biverkningar. de ända negativa är att man får ärr. Men i den situationen är ärr de minsta problemet man har, och är knappast nått man tänker på i den stunden.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se