Direktlänk till inlägg 31 mars 2010
Det gör så jävla ont!
Jag vill bara skrika och gråta hela tiden.
Jag vet inte va jag ska ta mej till.
Jag står inte ut.
Återfall igen dessutom.
Jag hatar mej själv..
Hatar Hatar Hatar mej.
Varför ska jag göra så när jag kommit så långt?
Varför varför varför??
Jag hatar alla äckliga känslor som bryter ner mej..
Varför kan jag inte lära mig att hantera dom?
Jag vet att jag ska känna ångesten å låta den gå igenom mej. Men jag kan inte låta bli att kämpa mot den..
Jag vill ju inte visa hur mycket ångest jag har, så jag håller tillbaks den tills de exploderar..
Jag vill verkligen ha hjälp. varför ska de va så jäkla långa köer..
ett års kö bara för att träffa sin egen läkare?!
De är helt sjukt..
å min psykolog kontakt är inte precis bra heller.. hon kommer hit en gång i veckan men de känns verkligen inte som att jag får yttra ett ord. de e bara hon som babblar hela tiden..
å de e inte att hon berättar bra saker utan under ett möte upprepar hon samma saker 10-20 gånger och de e såå irriterande..
Jag vet faktiskt inte vem jag ska prata med..
De finns ingen som jag kan prata med.
ingen
inte en endaste människa som jag kan få prata med detta om..
Vet inte va jag ska göra..
Vill prata om de men vågar inte riktigt.
men de spelar ingen roll.
har ju som sagt ingen att prata med..
försöker skriva av min ångest här istället, men de funkar inte riktigt just nu..
Va ska jag ta mej till..
Hjälp mej, snälla nån hjälp mej..
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se