Fick ett meddelande på internet för nån dag sedan.

"Om hon nu har en kille som hon älskar, kan inte han försöka prata med henne då? Det värkar liksom lite konstigt att hon skulle skära sig på riktigt om hon nu har folk omkring henne som älskar henne. Hade jag varit ihop med henne hade jag nog försökt prata med henne. Fast, jag har ju faktiskt inte en aning om ifall det är ps eller inte. Bara säger vad jag tkr :) "


Varför i hela friden skulle man inte kunna ha ett självskadebeteende och dom bakomliggande sjukdomarna till att man har självskadebeteendet bara för att man har en pojkvän?

Skulle alla problem bra försvinna för att man är älskad. hade de vart så hade jag väl inte blivit sjuk från första början.. Då skulle väl ingen bli sjuk.. Alla människor har väl släckt och vänner som älskar dom.


"nä ta å skaffa dej en pojkvän så ska du se att du blir av med din cancer" eller va då?? 
Varför tror folk att psykiska sjukdomar är nått som försvinner över en natt. 
Hur ofta har jag inte fått höra "men du har ju pojkvän, då kan du väl inte må så dåligt" 

Men tyvärr så försvinner inga sjukdomar (inga som jag känner till iallafall) av att man skaffar kille...

Klart att min pojkvän har hjälpt mej massor och funnits som ett stöd, och på så sätt fått mej att må bättre.
Men min sjukdom försvinner inte bara för att jag är älskad.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...