Tja Sara, Mitt namn är Linus. Jag är en kille på sjutton år som har skurit mig sedan jag var tretton år. Förra året efter att ha läst din blogg, bestämde jag och en kompis från psyket som också skar sig att vi som nyårslöfte skulle sluta skära oss. Sagt och gjort, vi båda hade en jobbig första vecka. Vi testade att rabbla alfabetet baklänges när vi skulle försöka stå ut. Vi snärtade gummiband mot handlederna när suget var som värst. När allt kändes hoplöst så fann jag alltid tröst i att läsa din och liknande bloggar. Att känna att jag inte var ensam. Att se att det går att sluta gjorde att jag fann mer kraft. Därför vill jag dela min historia med er! Mitt dåliga mående började efter att jag blev sexuellt utnyttjad av en "vän". Jag förstog inte vad det handlade om just då. Men nu i efterhand när man tittar tillbaka inser jag ju varför allt kändes så fel. Detta hände i lågstadiet. Jag blev äldre och tänkte inte så mycket på allt som hänt under första delen av mellanstadiet, förträngde det kanske. Men slutet av sexan började jag få ångest attacker och "flaschbacks" . Jag mådde sämre och sämre. När jag började sjuan startade mobbningen. Jag blev kallad bög. Mina tankar blev förvirrande. Kunde de nya klasskompisarna se vad killen i lågstadiet utsatt mig för? Gör det mig till bög att en klasskompis tagit mig innanför byxorna. All denna förvirring ledde till mer ångest. Jag kände mig smutsig och äcklig. Jag utvecklade en smutsfobi. Jag duschade flera timmar om dagen. Vissa mornar gick jag upp klockan fyra på morgonen för att hinna duscha innan skolan. Ibland hann jag inte ens duscha klart innan hela skoldagen gått. Jag förlorade mer och mer tid i skolan och mina föräldrar började ana att något inte stod rätt till. Så 13 år gammal kom jag för första gången i kontakt med bup. efter ett tag på barnpsyk tyckte de att mitt tvång var så allvarligt att jag skulle läggas in. Väl på behandlingshemmet träffade jag flera andra ungdomar som mådde dåligt. Alla hade dom olika tips på vad man skulle göra för att må bättre. Av nån anledning fastnade jag just på självskadorna. Jag började skära mig och för första gången på länge kände jag mig ren. All smutsigt blod forsade ur min kropp och nytt rent blod skulle bildas. Jag fortsatte att skära mig flera gånger om dagen. Det tog inte lång tid förens jag var beroende. Jag klarade inte dagarna utan att "renas". så förblev det i cirka 3 år. Årsskiftet 2010-2011 var vänd punkten. Det var då vi bestämde oss för att kämpa. Idag är jag fri från självskadorna. Min vän är på god väg hon hade ett återfall för några månader sedan. Vi båda har haft ett par återfall. Men vi är inte mer än människor. Att bli av med ett beroende är inte lätt, MEN DET GÅR!!! Så de jag vill säga är, GE ALDRIG UPP!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...