Direktlänk till inlägg 26 juni 2010
Hej!
Jag är en tjej på 13 årr . Mina problem kanske inte räknas som spykisksjukdom. Men jag mår veldigt dålit och jag vill dela me mig. Det är så att jag inte vet vem min riktiga pappa är. Jag undrar altid när jag är ute och ser gubbar i min mammas ålder om de kan vara min pappa. Jag har frågat min mamma om vem min riktiga pappa är. Men hon säger bara att det är bätre att jag inte vet.
Sen så har jag ochså svårt att consentrera mig i skolan. Jag sitter jämmt och försöker lära mig , men det går inte. Jag käner mig jätte korkad. Vad ska jag göra? Funderar på att börja sjära mig så att mina känslor ska bli bättre, va tykcer du? Min syster har gort de en gång och då blev mamma jätte arg. Min syster går till sykiatrin varje vecka. Bode jag göra det med? Vet inte längre vad jag ska ta mig till. livet är aldelles för svårt. Snälla Hjälp mig!
Saras Svar: Hej, Jag förstår att det kan vara jobbigt att inte veta vem som är din pappa. Du får helt enkelt lita på din mamma. Sen tror jag att när du fyller 18 så kanska du kan få hjälp att hitta din pappa om du fortfarande skulle vilja det då. Är det så att du mår jättedåligt av att inte veta, tala om det för din mamma . Hon kanske ändrar inställning om hon förstår att du mår dåligt av ovissheten.
Sen så angående koncentrationssvårigheterna så kan de bero på flera olika saker, som tex stress eller nån form av ADHD. Det betyder inte på nått sätt att du är korkad. OCH jag tycker definitivt INTE att du ska skära dig. Det är ett otroligt dumt sätt att hantera sina känslor och det kommer inte hjälpa dig att finna verkan din pappa eller koncentration Om du känner att du mår väldigt dåligt och behöver prata så finns det alltid en skolsköterska eller kurator på skolan som du kan prata med. Du kan ringa till BRIS eller jourhavande kompis. Känner du att du behöver mer hjälp än vad dom kan erbjuda, så prata med din mamma eller nån annan vuxen i din omgivning som du litar på och förklara hur du mår och berätta att du vill ha en kontakt på barnpsykiatrin. Men som sagt, Börja ALDRIG självskada! Det är ett eländigt missbruk som inte ger nånting i längden mer än mer problem!
Hoppas du funnit nån slags tröst i det jag skrivit och fått svar på dina frågor. Annars kan du alltid höra av dig till mig igen.
http://www.bris.se/?pageID=327
http://m.jourhavandekompis.se/
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se