Direktlänk till inlägg 20 juli 2010
Känslorna stormar i mitt inre i natt.
Jag vill skrika men jag vågar inte.
Jag vill gråta men jag orkar inte.
Jag vill skära men jag får inte.
De är sjukt hur plötsligt allt kan blåsa upp till storm.
De är sjukt att tankarna dras till självskadning.
Jag vill ju verkligen inte skada mej själv. Men ändå kan jag inte bli av med tankarna på att dra rakbladet längst med armen och låta stormen sippra ut genom såret i min arm..
Jag hatar tankarna. Jag vill inte ha dom.
Jag hatar ångesten som lett till detta helvetet.
Just nu hatar jag allt. Jag är trött och vill sova. Sova djupt och länge..
Men oron i min kropp hindrar mej från att sova..
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se