Direktlänk till inlägg 16 januari 2012
Detta är en av de bilder som jag tagit som representerar psykisk ohälsa för mig.
Även i den vackraste kan det onda döljas.
Mörkret faller kring flicka liten.
kan ingen se att hon e sliten.
orken fins ej kvar. hon kämpat med allt hon har.
Missbruket vinner och blodet de rinner
Skulle någon märka om flickan försvinner?
Med tabletter och blod ensam hon stod.
Men att hon var sjuk var det ingen som förstod.
Så sant som att rosen är röd,
Önskar flickan att hon var död.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se