Det är tydligen okej att medicinera sina sjukdomar med hjälp av narkotika. Att röka på för att bekämpa sina känslor är tydligen okej. Men om man skär sig då är man tydligen en egoist som bara tycker synd om sig själv..

Jaa , det finns människor som föds in i de allra värsta förhållanden. Hur illa man än har det finns det alltid nån som har det värre. Men det gör inte ens egna smärta mindre. Det får inte de egna problemen att försvinna.  Är man egoistisk för att man vill må bättre och få leva ett något sånär normalt liv? Det kanske man är, vad vet jag?  Det ända jag vet är att världen är orättvis. Vissa människor går genom hela livet med lätthet och utan några större svårigheter. Andra har hela världens tyngd över sig från den sekunden de föds.  Det är normalt att känna vissa känslor men i bland blir det fel. Känslorna får ett eget liv och spårar ur. Man mister kontrollen.  Psykisk ohälsa kallar man det. Man kan få ångest över småsaker, Man kan bli rädd för saker som är helt ologiskt att man ska bli rädd för. Man kan bli upp äten av sorg fast man egentligen inte har något att sörja. Det är när man drabbas av dessa irrationella känslor som man hamlar i missbruk. Man gör vad som helst för att få lite lugn Få slippa känna det man känner. Man flyr helt enkelt. Vissa människor missbrukar droger, andra sex. Det finns otroligt många missbruk. Men de grundar sig oftast i en flykt från obehagskänslor eller en jakt på behagliga känslor. Det är just dessa obehagskänslor jag flydde i från när mitt självskademissbruk startade. Jag lade märke till lugnet som infann sig efter smärta. Jag blev beroende av de morfinliknande substanser som frisätts vid fysisk skada. Mitt självdestruktiv beteende eskalerade och jag var fast. Vem bestämde att detta skulle bli mitt liv? Vem bestämde att just jag skulle drabbas av psykisk ohälsa?  Vem bestämmer att några barn ska få cancer och kanske inte ens uppleva sin femårsdag. Vem bestämmer att kannibaler ska få födas? Varför ska världen vara så orättvis?

Det finns många frågor som inte har några svar. Man kan driva sig själv till vansinne om man fokuserar för mycket på världens alla orättvisor.

Att vara drabbas av psykisk ohälsa är aldrig lätt. Det blir inte heller lättare av att hela tiden bli utsatta och utpekade som svaga, lata egoister som bara slösar bort liv och pengar. Samhällets alla fördomar kring psykiskt sjuka gör att man som psykisk sjuk ofta inte vågar be om hjälp. Men om man nu vågar be om hjälp är det inte säkert att man får någon. Resurserna är begränsade både inom psyk vården och forskningen. Många av de mediciner som skrivs ut är helt meningslösa. Det finns ingen mirakel medicin som kan göra oss friska, Det förstår jag. Men det finns inte ens nån minimirakel medicin som kan ta bort symptomen.

Jag har ätit en massa olika mediciner de senaste åren. Tex. seroquel, venlafaxin, nozinan, buspiron, lergigan, theralen, sobril, atarax, medikinet, concerta, strattera, abilify, fluoxetin, oxascand, zoloft och propavan.

Vad det gäller vård så har jag sedan tioårsåldern gått hos psykolog, jag har vart inlagd på både BUP och akutpsyk. Jag har även fått hjälp från socialen med deras ungdomsgrupp. Där man fick lära sig att tänka i speciella mönster. Jag har fått gå på barnpsyks-skola och jag har gått i en ressurs-skola. Jag står även i kö till DBT.

Trotts allt detta , allt jag kämpat med så är lösningen tydligen att röka weed. Det är tydligen ett accepterat missbruk!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...