Direktlänk till inlägg 27 juni 2012
Som före detta självskadare får man ofta höra att man bär ett ansvar inför andra människor. Folk lägger gärna skulden på oss sjuka , Det är vårt fel att fler börjar självskada.
Men för mig är mina bilder och texter en konst. Ska jag som författare ansvara för hur folk uppfattar mina bilder och texter? Om tex någon som gillar Harry Potter tatuerar in en bild på honom på magen och sedan ångrar sig, Ska då J.K Rowling bära det ansvaret eller ska personen som faktiskt VALDE att skaffa tatueringen vara den som bär ansvaret? Här känns ju svaret rätt självklart. Väljer någon att tatuera sig så är det den personens ansvar. Samma sak är det faktiskt också med självskador. Mår man dåligt och väljer att självskada, dricka alkohol, ha sex, shoppa eller vad man nu hamlar i för missbruk så är det ju inte andra sjuka människors fel att det blir så.
Man kan inte skriva om psykisk ohälsa och få fram hur det är genom att censurera Man kommer ju slå knut på sig själv om man hela tiden ska tänka på hur allt ska censureras för att skydda läsare från tolkningar dem möjligtvis skulle kunna göra.
Jag skriver öppet och ärligt om hur det är , Jag delar med mig av mitt liv så att andra kan känna att dem inte är ensam eftersom det var en av de saker som var läskigast när jag växte upp. Att tro att man var ensam. Jag har haft problem med självskador och jag har också tagit mig ur det missbruket. Det visar att det går att bli fri även fast man inte blivit frisk från grundproblemen.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se