Det finns väldigt mycket "vikthets" runt omkring oss. Man hör om och om igen om alla unga tjejer som mår dåligt för att deras revben inte syns. Överallt ser man överretuscherade kroppar och tips på olika dieter och viktminskningsknep. Man möts av ett stort hat när man är överviktig. Man ses som äcklig, korkad och dum. Folk tycker att det är fruktansvärt med tjocka människor som äter på mcdonalds eller nån pizzeria ( men är man smal går det tydligen bra att äta var som helst utan att det ses som äckligt). Jag har inte ätit pizza på ett halvår, men skulle jag gå till en pizzeria och sätta mig där skulle folk ta för givet att jag åt där jämt på grund av min övervikt. Många tänker att tjocka personer sitter och äter jämt och ständigt. Trycker i sig en påse chips om dagen eller äter hämtmat varje dag. "Du får skylla dig själv att du är tjock" Men övervikten är inte alltid så simpel.

Man kan faktiskt lida av ätstörningar "åt andra hållet". När man säger ordet ätstörnng så tänker de flesta direkt på extremt smala människor. Men att hetsäta eller tröstäta är också en slags ätstörnig som tyvärr inte tas på allvar just på grund av attityden "du får skylla dig själv att du är tjock, det är ju du som äter för mycket". Så säger man aldrig till någon med anorexia, "du får skylla dig själv att du svälter ihjäl, det är ju du som inte äter".

Jag har själv jättestora problem med maten. Jag mår illa av allt, får migrän av allt man kan få migrän av. Jag tål inte halvfabrikat och jag är desutom kräsen utöver allt detta. Jag har ingen direkt matlust vilket leder till att jag bara äter en gång om dagen. Så har det vart sedan många år tillbaka. När jag var runt 17 år började jag medicineras med nozinan och gick upp 30 kilo på 3 månader. Efter det gick jag upp 20 kilo till under ett par år tills dess att jag nådde en väldigt stor övervikt. För tre år sedan vägde jag 106 kilo. En vikt som jag nådde på grund av psykmediciner, dålig kost och brist på träning.  Jag har mått väldigt dåligt över min vikt och känt mig helt maktlös. Jag har ju inte orken att göra nått åt det. Min sociala fobi gör det helt omöjligt för mig att gå till friskis och träna. Jag klarar ju inte ens av att lämna min lägenhet för att gå ut och gå.  Maten, ja maten. Jag har ju problem med fobier där med samt att jag har min andra problematik också som gör det väldigt svårt för mig. Jag gör inte ens en knäckemacka om jag är hungrig för jag orkar helt enkelt inte. Så hur löser man dena onda cirkeln?

Jag har slutat med alla mediciner och har gått ner ungefär 20 kilo. Men det är inget som syns på min kropp.

Jag önskar att jag mådde bättre så att jag kunde träna. Jag känner ju hur ohälsosamt det är att vara så här otränad.

Jag vill vara smal precis som alla andra för jag är trött på alla fördomar, jag vill vara smal så att man kan köpa fina kläder i normala affärer och jag vill vara smal för att lättare kunna röra mig och på de viset bli hälsosam. Men jag måste för tillfället aceptera att jag har en stor övervikt och att jag måste fokusera på min psykiska hälsa just nu. Blir inte den bättre så blir inget annat det heller.  

 

Ludwig-Photography

26 februari 2013 08:27

Såå fina är ni! Du och dina kissar :) ♥

http://canonphoto.blogg.se

Sara Modigh

26 februari 2013 15:06

Tack :)

 

Matilda

26 februari 2013 09:41

du är så fin som du är <3

Sara Modigh

26 februari 2013 15:06

Naaw Tack

 

Magdalena

26 februari 2013 10:36

Börja ta promenader varje dag och kör något som liknar o princip LCHF fast du kör även med lågt fett. Detta kan du säkert googla reda på. Min mosters man kör detta och har tappat 21 kg på 3 månder utan gym eller annan träning.
Mycket äggvitor, koktfisk, mandelmjöl, LCHF bröd, 0,5 youghurt, lätt kvarg, avocado, mycket ovangjords sallad(tomat, bladspenat mm), men undvik frukter pga sockret. Ät tre huvudmål om dagen och mellanmål därimellan. Det är mitt tips.

Sara Modigh

26 februari 2013 15:12

Jag tror inte min mage skulle må bra av att inte ha några fibrer. Min hjärna och mitt psyke skulle bli berövade på sin energi om jag åt LCHF (efter som hjärnan bara får energi av glukos)
Hjärnan behöver åtminstone 100 gram glukos per dag.
Utan kolhydrater = inte nog med glukos = försök leva utan en fungerande hjärna. Det är detta som gör att personer som ätit LCHF för länge har sämre minne och sämre koncentrationsförmåga samt är trötta.(vilket jag redan har stora problem med på grund av mina funktionsnedsättningar så känner inte för att göra dem problemen mindre)
Även cellerna behöver glukos som energi.
Min plan just nu är att försöka träna bort min socialafobi tillräckligt mycket så att jag kan börja på kbt. Eventuellt att jag kanske kan få boendestöd som kan hjälpa mig att äta mer en en gång om dagen. Just nu är inte viktnedgången det som är viktigast.

 

Julia

26 februari 2013 16:14

Jätte starkt att du kämpar på. Du är jätte fin idag. Djuren är verkligen det som höjde mig och när jag var inne i en hård deprition . Dom ser en på riktigt och bedömer inte, dom känner smärtan och ser och älskar. Något som hjälper mot vikt är att bli vegetarian , finns sjukt mycket alternativ idag. Idag kan man vara de utan några brister. Blir jätte lätt när man väl förstår sig på det. Finns ingen överviktig som är vegetarian ,väldigt hälsa samt och ett djur behöver inte dö för man vill äta. Idag över parodierar vi kött därför tror vi det är så svårt att ersätta. Men de är det inte, de en människa behöver på en vecka är som en handburgare . Sedan finns de så många organisationer som är djurrätts älskare och alla där är så sjukt underbara.

http://Harinteblobb.se

Sara Modigh

26 februari 2013 18:55

Jag tror inte att det skulle vara bra för mig att bli vegiterian då jag redan nu har B12 brist. När jag låg inlagd på sjukhus sa dem åt mig att äta mer kött. Måste ta sprutor med B12 redan som det är. Jag tror att man mår bra av att äta lite av allt och framför allt att äta regelbundet. Just nu så bör jag försöka att äta oftare. Men det är svårt. Får försöka börja med att äta knäckebröd och frukt eller nått.

 

Johanna

1 mars 2013 22:08

Jag kan rekommendera appen ShapeUp och du behöver liksom inte fokusera på att banta för som du säger, kommer din psykiska hälsa först. Däremot hänger ju kropp och själ ihop så att bara ta sig ut i friska luften till en början är inte helt fel. Kanske börja med en långsam kort promenad (Tillsammans med någon du litar på? Tänkte pga din sociala fobi) och fokusera på att må bra, sedan kommer vikten med det. På ShapeUp ser du lite vilken mat som är bra för kroppen och inte och du kan därefter koncentrera dig på det du tycker om av den näring du behöver ha i dig. Rätt näring gör ju också kroppen välmående.

Jag talar nog lite emot mig själv också eftersom att jag borde leva efter det där, men inte alltid gör det pga ätstörning. Men det är så jag alltid skulle vilja leva.

Ta hand om dig, du är fin. Inuti och utanpå.

http://tantilutta.bloggplatsen.se

Sara Modigh

1 mars 2013 22:58

Tack för tipset :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...