Direktlänk till inlägg 5 mars 2013
Jag hade aldrig någonsin kunnat föreställa mig hur det var att förlora sin mamma. Vissa dagar går bra. Men andra, dagar som idag är saknaden så stor att man inte vet vart man skall vända sig.
Just nu känner jag mig skör. Det känns som om jag håller på att bryta ihop. Har fått stå ut med mycket påhopp på internet dem senaste dagarna. (sedan jag lade upp en bild på min viktminskning, där jag fortfarande hade röda ärr)
Skulle verkligen behöva min mamma just nu. Min fina underbara mamma som alltid stöttade mig i mitt val att blogga för att minska tabun kring att prata om psykisk ohälsa. Ibland känns bara allt så jobbigt. Jag har så svårt för att kasta av mig allt negativt som nu finns runt omkring mig. Mamma sa flera gånger att min blogg var otroligt bra och att jag var så duktig på att skriva. Önskar att hon fans här och sa det till mig just nu. Behöver verkligen få höra något positivt just nu. Måste ta tag i mina känslor och försöka att inte låta mig påverkas av allt detta. Jag vet att jag är stark. Jag vet ju att mitt bloggande har hjälpt andra.
Mamma, Jag saknar dig så mycket. 221 dagar är det sedan du försvann från oss för alltid. Tiden går på och det gör så ont att tänka på att jag aldrig kommer träffa dig igen.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se