Direktlänk till inlägg 11 mars 2013
Läste en artikel i en internet-tidning om en 13årig pojke som lagt ute sina planer på att ta sitt liv på en bild på instagram. Mamman uppmärksammade då det han lagt ut och tog honom till sjukhuset. Hon bad sedan vänner och bekanta på Facebook att höra av sig och skicka uppmuntrande brev till honom. Detta meddelande har sedan spridit sig och tusentals människor har hört av sig till pojken och skrivit uppmuntrande brev till honom. När jag läser sådant är det enda jag kan tänka. Kan man inte dela upp dem uppmuntrande orden till flera personer som mår dåligt istället för att flera tusen människor stöttar en människa är det väl bättre att 3-4 stycken uppmuntrar en och 3-4 stycken en annan och så vidare. Då kanske man kan hjälpa och stötta ett hundratal personer istället för bara en.
Det finns så otroligt många som mår dålig och har självmordstankar. För bara några dagar sedan valde en 13-årig flicka att avsluta sitt liv. Det fanns säkert många anledningar till valet hon gjorde , men mobbning och trakasserier över internet sägs vara en av orsakerna.
Bara en månad innan hon tog livet av sig så gjorde hon ett videoinlägg där hon pratade om mobbningen. Att folk skrivit elaka saker om henne och hennes familj och att dem sagt åt henne att ta sitt liv. Det är inte bara skämt och skoj när folk skriver sådana saker. Man vet aldrig hur personen på den andra skärmen kommer reagera.
Mobbning kan leda till döden, så tänk både en och två gånger innan ni säger nått som kan uppfattas som kränkande!
Så istället för att mobba varandra, varför inte stötta varann?
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se