Under en period av min högstadietid började jag klä mig annorlunda och utmanande. Korsetter, korta kjolar och mycket svarta och chockrosa färger, nitar och dödskallar. Ibland saknar jag den stilen. Men känner mig både förgammal och för tjock för att klä mig sådär igen. Men jag saknar det. Både för att jag tycker att det är snyggt och för att det blir ett slags skydd. Har jag en så konstig klädstil och ett chockrosa hår kanske folk inte ser hur jag mår på insidan. Det var min tanke när jag gick i högstadiet.  

Jag tänkte att ögonen är själens speglar. Målar jag massa massa skit runt ögonen distraherar det människor från att se in i min själ. Jag var otroligt rädd när jag gick i högstadiet för att folk skulle se min själ. Jag vet inte varifrån den rädslan kom. Men jag målade på mer och mer smink hade mer och mer utmanande kläder. Jag tror att jag var rädd för att folk skulle se hur jag mådde. När jag gick i högstadiet mådde jag väldigt dåligt. Jag var också väldigt rädd för att nån skulle få veta att jag gick på BUP och att jag var inlagd där några gånger.       

Kläderna blev ett skydd och ett utlopp för mycket ilska och ångest. När jag var ung ville jag sticka ut och synas. Inte för att jag ville ha uppmärksamhet egentligen , utan för att jag inte ville att "den riktiga sidan" av mig skulle uppmärksammas. Jag blev de konstiga tjejen med rosa hår. Istället för bara den konstiga tjejen. Fokus lades mer på mitt utseende och jag tyckte att det kändes bra.

Nu är det precis tvärt om. Jag lider av en väldigt stor övervikt och vill helst bara försvinna i mängden. Vilket är svårt när man är dubbelt så stor som alla andra. Mina kläder idag är i princip bara "mjukiskläder"

Men jag saknar som sagt det gamla ibland. Även om jag var väldigt osäker på min kropp när jag var ung så älskade jag kläderna och hur dem fick mig att känna. Har aldrig i hela mitt liv fått så många positiva kommentarer från gamla gubbar och tanter som när jag hade rosa hår. Nästan dagligen var den nån som kom fram och berömde mina kläder eller tyckte att mitt hår var häftigt.   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...