Första påsken utan mamma har faktiskt gått bra. Vi hade det ju trevligt och träffade många människor. Men sent igår kväll slog tanken mig "men vi har ju inte firat med mamma i år" det han gå ett par förvirrande nanosekunder innan jag kom på varför vi inte ätit påskmiddag och fått påskägg hemma hos mamma. Då sved det till i hjärtat ganska ordentligt.
Jag kommer rätt ofta på mig själv med att "glömma" att mamma är död.
Självklart har jag aldrig glömt det på riktigt. Men jag förtränger det för att skydda mig själv. Men när dessa automatiska tankar kommer som "vad längesen jag pratade med mamma , Det borde jag säga till mamma, Det måste jag fråga mamma, det måste jag visa mamma" och så vidare blir man så brutalt påmind om att det inte går. Hon är ju borta.

Många säger ju att första året är värst, det är så många "första gången utan mamma" man måste gå igenom. Men jag tror själv att jag inte riktigt fattat någonting än. Jag tror att det kommer bli värre när sanningen sjunker in på riktigt.

Jag sitter just nu och tänker på hur vi brukade fira påsk när vi var små.
Vi brukade få leta påskägg. Minns ett år då mamma hade gömt en ledtråd som ledde till nästa ledtråd som ledde till nästa som man fick följa för att slutligen hitta ägget. Minns också att vi brukade klä ut oss till påskkärringar och påskgubbar för att sedan åka in till stan och räkna ägg i skyltfönstren ( en slags tävling som är/var varje år i Jönköping). Vet att jag ett år van pris för bästa utklädnad.
Hittade en gammal bild på Mig, Matilda och Alfons från när vi var små och utklädda.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...