Idag har jag färgat håret, för första gången sedan mamma dog.
Jag färgade ju mitt hår dagen innan hon dog för att ha fint hår till min födelsedag. Efter det har jag inte kunnat med att färga håret igen. Men tyckte jag att det var dags nu, för mitt hår har sett förskräckligt ut de senaste halvåret.
  Så här mycket utväxt hade jag innan jag färgade så det var verkligen på tiden. Jag vill inte längre se hur långt tid det faktiskt gått sedan mamma dog. Något som jag sett varje dag då jag sett hur utväxten bara blir längre och längre.

Det kändes både skönt och jobbigt. Men en sak som är lite konstig är hur mysko saker som faktiskt kan trigga igång självskadetankar. De flesta som känner mig vet att jag alltid färgar håret rött. Har aldrig haft problem med det innan. Men idag när jag skulle skölja ur färgen ur håret fick jag extrema självskadetankar av att se den blodröda färgen rinna över min vita hy.
Antar att det var på grund av all stress som jag har just nu och att jag tog steget att färga håret igen och "raderade tidmätningen från mammas död".
Men såhär efteråt är jag glad att jag gjorde det. Även om det inte riktigt blev den färgen jag hoppats :P
   
Men så är det när man är fattig och färgar hemma..haha

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...