Att man kan bli så stressad av en sådan liten skitsak? Jag sitter med gråten i halsen och vet inte vad jag ska ta mig till.
Har börjat grina flera gånger i kväll / natt bara för jag är så stressad över hur vi ska få detta att fungera. Verkar som vi kommer behöva säga upp vårat internet för att ha tv eller tvärt om, säga upp tvn och bara ha internet. Jag fattar verkligen inte hur det är tänkt?? Det finns ett uttag som man ska koppla nån box i, vilket innebär att vi måste koppla ur våran router. Men man fick inte seriekoppla den boxen med en router så hur ska vi då få tillgång till vårat internet?? 
Inte nog med att vi var tvungna att lägga tretusen spänn på en ny box, nu måste vi köpa nytt internet också? Jag har inga pengar till allt detta!

Kan inte någon snäll och teknik-kunnig människa inte ta och ploppa fram och magiskt ta och fixa detta?

Orkar inte.

Å ja, jag inser vilket i-landproblem detta är. Men det ger mig sådan ångest. Jag är sjukskriven och lider av svår social fobi. Om jag inte har tv eller dator så innebär det att jag sitter och stirrar in i en vägg hela dagen och det slutar väldigt ofta i självskador och sämre mående.

Den här mojängen-->skall kopplas till den här mojängen-->     Vilket gör att vi måste ta ur sladden som sitter i där i nu som gör att vi kan koppla internet i vardagsrummet. Det innebär att allt internet vi har kommer att försvinna. Var ska vi koppla routern? 

Eller är det så att de vi pratade med inte hade hel koll och man faktiskt ska koppla routern till boxen? Jag fattar noll. Teknikskit!! *arg Sara*

Jahopp, nu har vi fått vår nya box och beställt kanaler. MEN det är inte en inspelningsbar box så måste köpa en ny box för 3000 . Jävla skit vätterhem till att lägga ner tvnätet vi använder.  Måste koppla tvboxen till fibernätverket , och jag vet verkligen inte hur jag ska göra. Finns ju inga uttag alls typ. Hur ska man kunna ha två tv-apparater och två datorer genom ett uttag? Gah vad frustrerande och komplicerat allt är nu. 

Precis som rubriken lyder så har något tråkigt har hänt med min personlighet.
Jag har blivit en av alla dessa som tänker "är det verkligen något att må dåligt över?".

Tankarna kommer automatiskt och jag slår bort dem så fort jag upptäcker att jag tänker så. Men varför i hela friden tänker jag så? Vem är jag att döma andras mående? Jag vet ju själv hur hemskt det är när man mår riktigt dåligt och ingen tror på det eller kan förstå hur dåligt man mår.

Jag tänker "dina föräldrar ska ju bara skiljas" , det är väl inget som är så farligt att du måste sitta hemma och rispa dig i armarna. Eller så tänker jag, "sitter du och deppar ner dig och rispar dig bara för att du upplever den obligatoriska olyckliga tonårskärleken?"

Jag hatar att jag får dessa tankar. Men jag antar att de kommer från nån form av frustration över att dessa ungdomar inte inser hur mycket bra de faktiskt har i sina liv som de borde fokusera på. Det är så tråkigt när folk förstorar upp sina problem.

Idag har jag och Jakob vart på A6. Det gick faktiskt riktigt bra. Vi var säkert där i en timme. Det var inte så mycket folk på en måndag vid klockan två. Så jag lyckades köpa mig ett par nya skor och lite strumpbyxor nu till våren :) Vi kollade på lite kläder också och jag provade kläder för bara skojs skull. Något jag inte gjort på många år. 

Jag klär mig ju alltid i svarta kläder så tyckte det kunde vara kul att prova något extremt färgful(l)t :P 

Jag har väldigt mycket ångest just nu. Inte så mycket panikattacker men en otroligt tung jobbig ångestkänsla i bröstet som aldrig vill ge med sig. Det känns som om en järnhand håller ett hårt grepp runt hela mitt bröst. Det är tungt att andas, det spänner i bröstkorgen. Jag är så trött hela tiden. Jag har ingen ork, ingen energi och jag orkar verkligen inte ta itu med någonting.
Vätterhem kom på den jättebra idén att dem ska bryta sitt samarbete med Tele2 så nu måste vi byta till en ny box, beställa nya kanalpaket och allt sådant tjafs. Vill ju ha de kanalerna jag har nu. Men i nya paketen ingår det inte samma kanaler. GAH jag blir helt frustrerad. Jag orkar inte med detta! Jag kan inte reda ut detta i alla andras ögon "lilla problem".
Jag hatar verkligen att en sådan sak som denna kan förstöra så mycket för mig.
Men får väl avvakta några dagar, invänta provsvaren från vårdcentralen och se om jag mår bättre fysiskt om några dar så kanske lite av tröttheten och handlingsförlamningen släpper.