Det är varmt i min lägenhet :( för varmt för att bara vara typ två dagar in på våren. Kommer koka ihjäl om det blir varmare. Ligger i sängen och det känns som jag ska svimma för jag tål inte värmen. Fönstret är öppet och alla element är avstängda och det är ändå 23,5 grader här inne. Kan det inte bli sisådär 19-20 grader igen, gärna svalare än så i sovrummet. Får gå upp och öppna balkongdörren innan jag smälter bort.

Det får gärna bli varmt ute, men värmen kan väl stanna där.

Vad är egentligen vänner? Jag skulle kunna säga att i mina ögon så har jag inga vänner alls. Jag har några få bekanta som jag trivs med men som man aldrig träffar och det är allt. Jag har inte haft orken att hålla kvar "vänner" och bekanta vid min sida. Min socialafobi som yttrar sig på så många olika sätt gör att jag verkar ointresserad av människor, fast det i själva verket handlar om en rädsla att bli avvisad. Jag vågar verkligen inte ringa eller skriva till någon och fråga om de vill umgås. Kanske är det på grund av alla avvisanden jag tvingades uppleva som barn? Men jag har inte sedan högstadiet ringt eller skrivit till någon på grund av min rädsla. Så jag vet att jag inte "förtjänar" att kalla mig själv som vän. Därför blir jag något så otroligt irriterad när "folk" skriver att dem varit "världens snällaste mot mig i flera år" fast dem inte vet ett skit om mig eller mitt liv. Personen ifråga har inte ens sagt ett ord till mig på flera år (förutom det obligatoriska "beklagar sorgen" ) Hur kan man ens ha mage att skriva så då? När jag svarade med att jag inte ansåg att man kan klassas som vän när man inte skrivit något på flera år och inte vet något om det jag gått igenom så fick man kommentaren "visste inte det var mitt jobb att alltid skriva till dig, men nu vet jag." tillbaka. Det var ett hopp där mellan alltid och aldrig. För aldrig är det som varit dem senaste fem åren. Säkert mer än fem år då hen inte gillade de faktum att jag har pojkvän. Antar att aldrig är det som gäller i framtiden då min "vän" som vart "så snäll mot mig i så många år" tog bort mig från Facebook efter detta samtalet.
Vilken bra vän!

På tal om "vänner"
Det var ganska många som dök upp och skrev beklagar sorgen när min mamma gick bort. Personer som jag inte pratat med på många år som skrev , och visst tanken är väldigt fin och det var säkert tröstande i stunden. Men nu då? Jag är lika ensam som innan, hur många bryr sig egentligen om mig och hur jag mår efter allt som hänt? Folk klämmer ur sig den där "Jag beklagar" kommentaren och tror att allt är bra sen. Dem har gjort sitt liksom. Man undrar ju om det var för min skull de skrev eller om det bara var för att slippa få dåligt samvete av att inte ha sagt nått? För det är INGEN som har skrivit och frågat hur jag mår, eller hur det känns nu. De var de första 2-3 veckorna där som ett par hörde av sig. Men efter det. Helt knäpptyst.

Var hos en läkare idag. Han kunde inte säga direkt vad det var som gör att jag har dessa stickningar och domningar i benen. Men han mistänkte att det kunde ha med min b12 och folacin brist som jag haft de senaste åren. Så jag fick ta massa blodprover och får svar någon gång nästa vecka eller så. Jag hoppas ju att dem hittar något som går att åtgärda. Men samtidigt är det ju jobbigt att behöva ta mediciner varje dag. Jaja, får vänta och se vad plodproverna visar.

Imorgon så blir det et besök på vårdcentralen.

Har i typ en vecka nu haft denna stickande och domnande känslan i mina ben. Vet verkligen inte vad det beror på. Snälla snälla säg att det kommer försvinna. Orkar inte med att ha mer problem. 

Har i typ tre dagars tid nu bara haft en eskalerande pirrande känsla i mina ben. Det började det första dygnet med en pirrande känsla i fötterna, nästa dag spred det sig så det pirrade från knäna och ner. Nu under hela dagen i dag har det även utökats till insidan av låren. Det verkar vara en tvärt om restless legs skit jag åkt på. För så länge som jag håller benen still är det okej, men minsta rörelse så pirrar det i hela benen. Känns typ som när benen håller på att somna.

Har inte lust att gå till vårdcentralen. Jag är rädd för att gå dit och jag var ju där strax innan påsk för att kolla upp min syn eftersom jag hade sådana synproblem (som tack gode gud håller på att gå över). 
Jaja, får väl vänta några dagar för att se om det går över. Annars blir det väl att kolla blodprover och sådär. Kanske är min b-12brist som är tillbaka. Men det tror jag inte. Jag äter nån form av kött varje dag och det är ju största källan till b12 + att jag tog min behepan spruta för bara ett par dagar sedan.

Dock så har jag kommit på att när jag räknat mina kalorier och har vägt mitt kokade ris/pasta så har jag räknat på kalorierna som står på förpackningen. Men dem avser bara kalorierna i okokt ris eller pasta så jag får i mig betydligt mindre kalorier än jag trott. Men jag äter varje dag så jag tycker att jag borde ju inte ha någon form av näringsbrist igen. Äter mycket mer olika saker nu än jag gjort tidigare.

Hur gör man för att lära sig äta frukost, lunch och mellanmål?

Vet att jag verkligen borde ta tag i min dåliga kost , men hur gör man när man inte har orken?

Får försöka att äta lite bättre har faktiskt ätit i alla fall två gånger nästan varje dag denna veckan även om det bara vart 2 riskakor som "nattmacka" så är det väl ett steg i rätt riktning gällande att lära sig äta mer än en gång om dagen.

Någon som vet hur många kalorier man måste få i sig för att kroppen ska må bra? 

Är det detta som gjort att jag ser sämre och har pirr i benen? Ganska så säkert detta som gjorde att jag fick b-12 brist för tre år sedan i alla fall. 

Ännu en Torsdag och ännu en blogg. Denna veckans blogg är http://iwantcandy.se/

Detta är en blogg jag läst ett tag (även följt den tidigare bloggen som hon drev)

Det är en blogg som handlar om en kvinna, Kandi von Kane som är burlesqueartist och pinuppa. Mycket prat om just detta, det bjuds på modetips, tatueringar, sminktips och allt möjligt som hör till Hennes vardag. 

Vill du vara med i veckans blogg? Lämna en kommentar om varför just din blogg är bäst. 

Det som de flesta verkade mest nyfikna på att höra om var bröllopsplaner.

Jag och Jakob förlovade oss 10 september 2011. Vi har tagit det ganska lugnt med bröllopsplanerna. Ekonomin är inte den bästa när den ena är sjukskriven och den andra jobbar som sjuksköterska. Men vi har börjat få ihop pengar nu och har börjat diskutera lokaler , vilka vi ska bjuda och så vidare. 

Jag är inte en sådan tjej som drömt om bröllop sedan jag var en liten flicka så jag har inte någon klar bild över hur jag vill ha det. En del av mig vill ha nått spexbröllop typ medeltidsbröllop

eller gifta sig i oktober med halloween tema

medans den största delen av mig bara vill att det ska vara något lätt och stilrent. 

Det enda jag egentligen har en aning om hur jag vill ha det är klänning. Jag vill ha en empire liknande klänning med ärmar och det verkar inte vara det lättaste att få tag på. 

Men jag kollar runt och letar inspiration från internet , men känner att det är väldigt mycket som ska planeras och organiseras så jag och Jakob har pratat om att ta hjälp från en bröllopskoordinator som kan hjälpa till med allt det praktiska med att planera ett bröllop. Jag tror att det är det som skulle vara bäst för min hälsa då jag är så extremt stresskänslig. 

Men just nu är vi mest i "drömstadiet" Vi tänker och drömmer ganska mycket utanför vår budget. 

Men tänk att kunna ha bröllopsfesten i slottsvillan i Huskvarna.

Men det kommer aldrig att ske :P

Och egentligen spelar ju inte platsen så stor roll. Så länge det är en bra lokal där alla får plats så är det ju bra. Det är nog mitt ända krav. Stort och rymligt så att alla får plats att röra sig utan problem.

Vilken kyrka vi ska gifta oss i har vi till 95% redan bestämt att det kommer bli Sanseryds kyrka

Jag är döpt där, mina mamma och pappa gifte sig där och min mammas begravning hölls där. Men en liten fundering har slagit mig och det är att kanske gifta sig i Huskvarna kyrka där jag är konfirmerad, Jag är uppvuxen i Huskvarna och det är också där min mamma är begravd. Man kanske vill vara nära henne när man gifter dig? Kanske gå tillsammans med familjen och lägga brudbuketten på hennes minnesplats?

På tal om brudbuketten så just nu gillar jag idén på rosor och andra blommor i olika nyanser av lila.

Då skulle man kunna ha dessa lila färger som färgtema. Ha lila blommor på borden, lila servetter och så vidare. 

Detta lär ju förmodligen ändras tlls dess att vi faktiskt gifter oss då det förmodligen kommer dröja ett tag. Vi funderade ju på att gifta oss sommaren 2014 men vi får helt enkelt se hur det blir. 

Detta inlägg blev förmodligen lika rörigt som mina tankar just nu. Men detta är lite av det som rör sig i mitt huvud just nu.