Här i Sverige var vi ganska glada i att skylla alla unga tjejers självskadeproblematik på en viss författare som skrev en bok om just självskador. Man menade på att genom att berätta om självskadorna och göra sig själv till en förebild fick hon alla unga tjejer att vilja skära sig för att bli precis som hon.
Men hur är det med till exempel Prinsessan Diana? Är det inte lika mycket hennes fel? Hon var en av de mest omskriva personerna under sin tid och 1995 gick hon ut i en intervju och berättade om sitt självskadebeteende.
 
"BASHIR: According to press reports, it was suggested that it was around this time things became so difficult that you actually tried to injure yourself.
DIANA: Mmm. When no one listens to you, or you feel no one's listening to you, all sorts of things start to happen.
For instance you have so much pain inside yourself that you try and hurt yourself on the outside because you want help, but it's the wrong help you're asking for. People see it as crying wolf or attention-seeking, and they think because you're in the media all the time you've got enough attention, inverted commas.
But I was actually crying out because I wanted to get better in order to go forward and continue my duty and my role as wife, mother, Princess of Wales.
So yes, I did inflict upon myself. I didn't like myself, I was ashamed because I couldn't cope with the pressures.
BASHIR: What did you actually do?
DIANA: Well, I just hurt my arms and my legs; and I work in environments now where I see women doing similar things and I'm able to understand completely where they're coming from.
BASHIR: What was your husband's reaction to this, when you began to injure yourself in this way?
DIANA: Well, I didn't actually always do it in front of him. But obviously anyone who loves someone would be very concerned about it.
BASHIR: Did he understand what was behind the physical act of hurting yourself, do you think?
DIANA: No, but then not many people would have taken the time to see that."
http://www.bbc.co.uk/news/special/politics97/diana/panorama.html

Eller är det Russell Brands fel?
 
Den engelska komikern och skådespelaren har öppnat upp om sitt självskadebeteende i sina memoarer, "My Booky Wook: A Memoir of Sex, Drugs, and Stand-Up." Han avslöjade att han hade självskadat som en tonåring, Brand säger, "Jag blir fixerad när jag blöder -. Jag kan se varför de gick in för åderlåtningen under medeltiden eftersom det känns lite bättre när jag skär mig, dramat av det lugnar ner mig. "

Sedan finns det åtskilliga rykten om olika kändisar och att de självskadar eller har självskadat.

Till exempel:
Demi Lovato
Fiona Apple
Johnny Depp
Megan Fox
Collin Farrell
Angelina Jolie
Marilyn Manson
Lindsay Lohan
Courtney Love
Sid Vicious
Christina Ricci
Amy Winehouse

Är det deras fel att ungdomar valt att självskada?

Nej, för jag står fast vid att man själv väljer hur man hanterar sin problematik. För jag tror inte att en ung person som sätter sig och skär sig mår bra. Sedan kanske ungdomen får iden för att de hört talas om självskador på samma sätt som många börjar använda droger eller alkohol för att det är nått de hört dämpar deras ångest.

Idag är självskadebeteende inte lika gömt som det har varit, och det pratas mer och mer om självskador i både böcker, bloggar och i media.
Det poppar då och då upp bilder på stjärnor som många idealiserar som har skärsår på armarna. Jag tycker det är jättebra att problemet uppmärksammas men skvaller media gör det inte på rätt sätt då de oftast inte informerar om farorna med självskador.  Utan det är mer "Kolla hon/han skär sig!". Vilket i mina ögon ger ett felaktigt intryck av hur det är att ha ett självskadebeteende.
Den psykiska ohälsan är ett växande problem. Allt fler ungdomar mår dåligt och letar efter sätt att hantera det dåliga måendet. Samtidigt som de letar efter lösningar vågar de inte erkänna att de mår dåligt och de vill inte gå till en psykolog för att få hjälp. Utan de tar till det dem hör ska vara "bra" mot ångest. Vilket oftast är alkohol , droger och eller självskador.

Men att ungdomar går vilse för att de blint följer någon annans fotspår och inte tar ansvar för vart de går, betyder ju inte att ägaren till fotspåren är att skylla för detta.

Jag anser man man borde få mycket mera information om psykisk ohälsa och var man kan få hjälp om man drabbas, i skolan. Jag tycker även att ungdomar i utsatt ålder så som i högstadiet bör ha en årlig kurator kontakt i skolan, där kuratorn kan fråga hur man mår , hur man trivs i skolan och om allt är bra hemma. Visst de flesta ungdomar kanske mår bra och de som inte gör de kanske inte öppnar upp. MEN det är stor chans att en sådan sak som att gå till en kurator avdramatiseras och leder till att fler som mår dåligt vågar söka hjälp. Samt att det finns en större möjlighet för skolan att snappa upp elever som börjar visa tecken på att må dåligt.

 

Matilda

26 maj 2013 18:21

ja precis, om man lyckas hjälpa en eller två personer med en årlig kurator så skulle det ju va jätte bra.
Minns hur folk på högstadiet tyckte det var sååå pinsamt att gå till kuratorn. Men sen på gymnasiet, i alla fall i min klass, så var man väldigt öppna med hur man mådde och om man gick till kuratorn. Det kändes faktiskt jätte skönt att inte behöva smyga omkring om man var bekymrad över nått.

Sara Modigh

26 maj 2013 19:42

Ja, Jag tror verkligen att det skulle leda till att fler ungdomar skulle våga be om hjälp.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...