Jag har utvecklats en hel del de senaste åren. Inte minst i mitt utseende.
För tre år sedan när jag mådde väldigt dåligt så såg jag verkligen inte frisk ut. Jag blir nästan chockad över hur sjuk jag såg ut när jag kollar på bilderna. Jag vet ju hur dåligt jag mådde, men jag var aldrig medveten om hur dåligt mitt yttre mådde med mig.
Jag hade ingen självkänsla, inget självförtroende, ingen ork, Hela mina dagar upptogs av självskadetankar, ångest attacker och depressioner.
Jag tror verkligen att man kan se mina framgångar i att nå ett bättre mående väldigt mycket i mina bilder. Så Psykisk ohälsa KAN faktiskt synas utanpå.
   
När ja kollar på dessa bilder inser jag att jag verkligen kommit någon vart.
Idag kan jag tillsammans med Jakob åka till en mataffär och handla med självscannrar , En självscanner är jättebra för mig för då slipper man alla långa köer.
Jag orkar åka till min familj för att umgås. Jag klarar av att göra kvällsfika till mig själv. Jag vågar gå ut på balkongen själv. Jag klarar av att träffa psykolog eller arbetsterapeuten själv. Har dock inte kommit så långt att jag kan gå till mottagningen själv utan får fortfarande hembesök vilket jag är otroligt glad över att jag kan få.
Jag kan att utan överdriva säga att jag är ute på någonting minst en gång i veckan vilket är ett jättestort framsteg. Förut gick jag bara ut 2-3 gånger om året som inte gällde obligatoriska möten.
Ibland är det skönt att se att det faktiskt går framåt. För det går långsamt och då är det ibland svårt att uppfatta förändringarna. Det är också lätt att glömma hur dåligt man mått och det är lätt att framstegen glöms i allt det dåliga måendet man har för tillfället.
Jag är gladare nu, Jag är mer självsäker och jag har fått upp ett hopp om att saker går att förbättra.

Med positivt tänkande och mycket hårt arbete kan man komma frammåt, det är som man säger. "Ska man flytta ett berg så får man ta det en sten i taget"
Jag har verkligen börjat att jobba på att flytta mitt ångestberg. Jivet är fortfarande mer än männskligt svårt, och det är många gånger jag bara känner för att ge upp. Men när jag ser bildernahär, så ser jag ju med mina egna ögon hur mycket jag har förändrats. Det ger kraft till att fortsätta kämpa och förändras mer.

 

Ida

27 maj 2013 16:01

Så glad för dig att det har gått framåt :)

Sara Modigh

27 maj 2013 16:31

Tack :)

 

Nilsu

27 maj 2013 16:19

Du är verkligen otroligt vacker!
Ochh din blogg är jättefin.
Kolla gärna in min blogg och släng in en kommentar, skulle bli jätteglad! :)

http://niilsu.blogg.se

Sara Modigh

27 maj 2013 16:33

Tack

 

Matilda

27 maj 2013 20:03

wie <3 Finaste är du. Du ser verkligen frisk och glad ut, blir så glad av att du är glad. åh :D <3

Sara Modigh

27 maj 2013 20:51

Tihi va söt du är

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...