Dag ett

Hur länge har du självskadat? Diskutera varför du började.

Jag har självskadat sedan jag var runt sex år.

För mig var det så att jag märkte när jag var väldigt liten, typ sex år. Att jag fick mindre ångest när jag tillfogade mig själv smärta. Det började rent instinktivt med att jag knät mina händer och liksom grävde in mina naglar i handflatorna. Så där som man ibland gör när man är rädd, nervös eller stressad. Jag kopplade smärtan med att få kontroll och känna en viss lättnad. Så jag började knyta händerna med flit, sedan gick det över till att jag nöp mig själv rev mig själv, bet mig själv och började slå mig själv. Efter många år av detta utvecklades det till att jag började skära mig för att få mer smärta och då också mer kontroll och mer "frihetskänsla"

Det är från lekistiden som jag har mina första minnen av att skada mig själv (med filt) fysiskt för att dämpa inre smärta. 

Men jag började inte skära mig för ens i högstadiet. Så om man räknar med att jag är helt fri från förra återfallet så har jag självskadat genom att skära mig i nio år. 

Jag började skära mig för att det kändes som ett naturligt steg då jag hade rivit, bitit och slagit mig själv i flera år.

Jag förstod aldrig riktigt vad ett självskadebeteende var, eller att det fans andra som gjorde som jag. Hade jag vetat mer om självskadebeteende skulle jag aldrig ha börjat.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...