Direktlänk till inlägg 10 juni 2013
Dag 10
Hur känner du över dina ärr?
Idag har jag accepterat det faktum att jag har ärr. Jag skäms inte lika mycket över dem längre nu när de är bortblekta. Men i vissa situationer är det fortfarande ganska jobbigt. Till exempel när det är varmt och man måste ha kortärmat för att inte dö av värmeslag och folk tittar med arga blickar. Då önskar jag att jag inte hade ärr , eller att jag vågade säga något smart till dem.
Jag funderar på en operation för att minska de största ärren. Men vet inte om jag tycker att det är värt pengarna.
En del av mig önskar att jag inte hade ärr, samtidigt som en annan del säger att jag skulle känna mig väldigt tom utan ärren. De har blivit en del av mig. Ungefär som en misslyckad tatuering med mycket historia bakom känner jag om mina ärr.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se