Direktlänk till inlägg 26 juni 2013
Ja, det är ju aldrig lätt att lyckas bryta ett destruktivt beteende.
Jag har kämpat länge med att försöka bli av med självskadorna. Det har tagit mig år att komma till det stadiet jag är i nu, där jag kan vara självskadefri i månader.
När jag för några år sedan började kampen att sluta var det ofta så att jag fick återfall.
I början höll jag mig i några minuter. Jag sa till mig själv när jag var på väg att självskada, "Vänta 10 minuter till." Och när de tio minuterna gått sa jag till mig själv, "tio minuter till", och så fortsatte jag så så länge jag klarade.
Efter ett par månader när jag hade vant mig vid att "hålla mig" satte jag mål som "denna kvällen ska jag inte självskada". Sakta men säkert så blev jag bättre och bättre på att tränga bort viljan att skada mig. Jag lyckades ignorera det behovet av att skada som jag kände. Så jag sa nu jävlar ska jag aldrig mer skada mig själv.
Och jag höll mig i 2 veckor, fick mitt första återfall och blev väldigt besviken på mig själv. Men jag fortsatte att kämpa trots snedsteg. Det första året fick jag återfall med jämna mellanrum.
Men jag tänkte bara att nästa gång klarar jag det.
Jag fortsatte att kämpa och ju mer jag kämpar desto längre perioder håller jag mej fri.
Jag hoppas verkligen att du inte ger upp. utan fortsätter att kämpa. Vi är bara människor och vi kommer att misslyckas eller göra fel då och då. Men de är av felen och misstagen som vi lär oss och växer som människor.
Jag vet att det är svårt och riktigt jobbigt. Men kämpa på och de kommer lösa sig. Det blir bättre det lovar jag!
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se