Det är jobbigt när Jakob jobbar kväll. Att sitta ensam hemma vid klockan halv nio och det plingar på dörren. Ni kan ju gissa om jag flög en meter upp i luften. 

Med hjärtat i halsgropen och nära att spy smög jag mig till dörren för att titta ut. Har det hänt något? brinner det? Är det en galen yxmördare? Är de min bror som kommit hit för att säga att någon dött? 

Alla hemska tankar som finns far genom mitt huvud medans jag går till dörren. Jag tar ett djupt andetag och håller andan för att inte spy av ångest när jag försiktigt kikar ut genom kikhålet.

Utanför står två små pojkar med varsin kakburk i händerna. 

Öppnade för jag tänkte. Jag måste utmana min ångest och detta är inte Jehovas vittnen i alla fall så då går det nog snabbt. Så öppnade. 

Pojkarna ville sälja chokladbollar. Jag sa, nej tack och stängde dörren igen. 

Nu sitter jag i soffan och känner mig lite bättre. Illamåendet har gått över. Men är fortfarande på spänn för jag är rädd att det ska plinga på igen. 

Men jag utmanade mig själv och öppnade dörren trots min rädsla och ångest , och trots att jag var ensam hemma. 

Jag har bloggat om min psykiska ohälsa i snart fem år, vilket har lett till att många ungdomar kontaktat mig med sina problem. En återkommande sak som många sagt är att de inte vågar prata om hur de mår, speciellt inte med familj, vänner eller sjukvård. Jag har sett hur många av ungdomarna mått sämre och sämre men hållit det för sig själva istället för att be om hjälp. 

För några år sedan startade jag  projekt i min blogg där jag lät människor berätta om psykisk ohälsa. Prata om det inför ungdomarna, jag såg då en positiv effekt av det och vill därför starta upp detta projektet ännu en gång.  

Har du erfarenhet av psykisk ohälsa, har du tankar eller åsikter som du vill dela med dig? Då har du chansen att få gästblogga i min blogg under fliken "Modiga Människor".

Det kan vara din livshistoria, det kan vara något speciellt du tänker på som har med psykisk ohälsa att göra eller så kanske du har en dikt som du är stolt över. 

"Modiga Människor" går ut på att prata om psykiska olikheter. 

Tillsammans är vi starka och din röst är värd mycket!

Så det det handlar om är alltså en form av gästbloggande, men under ett specifikt ämne.

Så vill du skriva ett inlägg om din erfarenhet kring psykisk ohälsa så kan du skicka det till

Polyhymnia__@hotmail.com

Det du ska tänka på är :

1. Skriv "Min historia" eller "Modiga Människor" som ämne i mailet. Jag får ibland liknande mail som inte ska upp på bloggen. Så det underlättar för mig att se vad som ska publiceras och inte. 

2. Skriv tydligt i början av inlägget om du vill vara anonym eller inte. 

3. Vill du ha med bilder i inlägget så går det bra. Skicka dem bara i samma mail.

4. Vill du att jag länkar till din blogg i ditt inlägg så gör jag det i ett ord eller mening i texten. Skicka med en länk till din blogg så ordnar jag det. 

Har du frågor är du alltid välkommen att maila mig.

Dag 10

Hur känner du över dina ärr?

Idag har jag accepterat det faktum att jag har ärr. Jag skäms inte lika mycket över dem längre nu när de är bortblekta. Men i vissa situationer är det fortfarande ganska jobbigt. Till exempel när det är varmt och man måste ha kortärmat för att inte dö av värmeslag och folk tittar med arga blickar. Då önskar jag att jag inte hade ärr , eller att jag vågade säga något smart till dem. 

Jag funderar på en operation för att minska de största ärren. Men vet inte om jag tycker att det är värt pengarna. 

En del av mig önskar att jag inte hade ärr, samtidigt som en annan del säger att jag skulle känna mig väldigt tom utan ärren. De har blivit en del av mig.  Ungefär som en misslyckad tatuering med mycket historia bakom känner jag om mina ärr. 

  'http://www.royalquiz.se/quiz/saramodigh/psykisk_ohalsa_vardagsattityder/

Dag 9

Har du någon gång tagit bilder på dina sår? Diskutera

Ja, det har jag. När jag var yngre och riktigt sjuk i mitt självskadebeteende tog jag bilder på blodiga armar, blod i handfatet och på såren i sig. Sedan satt jag och kollade på bilderna för att , ja vet inte. Det kändes bra att se allt mitt självhat synas som sår på min kropp. 

När jag sedan blev äldre slutade jag ta kort på det och bara skar mig fler gånger i stället, men har hänt att jag en gång tog en bild på ett blåmärke jag fick efter en bedövningsspruta när jag skulle sy. 

Dag 8

Vad är det mest stödjande någon sagt om självskadande?

Jaa. Det skulle väl vara något i stil med, "Du är stark", "fortsätt kämpa", "du klarar detta" när jag kämpat med att sluta självskada. Det är väl något av det mest stöttande jag upplevt i alla fall. Sådana kommentarer kan betyda otroligt mycket en jobbig dag. Det får en att få lite extra energi och motivation att fortsätta att trotsa självskadetankarna.

Många av våra kändisar är ju kända för något speciellt i sina utseenden,

men vad skulle de vara utan dessa fysiska attribut?

Skulle de fortfarande blivit kända? 

Angelina Jolie är känd för sin stora mun, hur skulle det vara om den var mindre?

Kim Kardashian är känd för sin stora rumpa, hur skulle det vara om den var mindre? Skulle hon fortfarande blivit känd om det vore så?

Owen Wilson är känd för att ha en sned näsa. Om den var rak, hur skulle det påverkat hans kändisskap?

Rowan Atkinson är känd för överdrivna ansiktsuttryck och grimaser. Hur skulle det vara om man tonade ner dessa uttryck. Hur hade hans karriär som Mr. Bean varit då?

Och slutligen, Christina Hendricks. Hon är känd för sina kurvor. Hur skulle det vara om hon blev av med dem?

Skulle hon fått en större karriär inom film och tv eller skulle hon inte fått några roller alls? 

Utseendet är en stor del i vissa sammanhang, som till exempel inom tv och film-branschen. Jag funderar en del på just hur viktigt utseendet är i till exempel Hollywood. Hur mycket spelar utseendet in och hur mycket spelar skådespelartalangen in? 

Skulle någon här ovan blivit känd om de haft ett annat utseende? 

Ursäkta mina inte alls särskilt bra Photoshop skills, men ville visa min poäng i det hela. Om kändisar hade mer "vardagliga utseenden"? skulle de blivit kända då?

Nej, förmodligen inte! Så var glad över allt som gör er unika! Alla är vi inte supermodeller eller Hollywoodstjärnor. Men vi är vackra ändå!

Har gjort en "30 Day Self Harm Challenge" i bloggen och eftersom jag inte ville vänta till nästa månad har jag publicerat de första sex inläggen från den första denna månad. Det innebär att dessa inlägg ligger längre bak i bloggen och de kommer inte heller upp på tex bloglovin om ni följer mig där. Men ni kan hitta inläggen genom denna länken: http://saramodigh.bloggplatsen.se/kategori/237414-30-dagar/

Det kommer att komma ett inlägg om dagen denna månaden ut.