En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 7 juli 2013

Therese

Av Sara Modigh - 7 juli 2013 20:50

Mitt namn är Therese, eller ja i de flesta sammanhang är de Mini. Et smeknamn som följt efter mig sedan barnsben. Är idag snart 28 år.

Min historia börjar redan som 4-5 åring. Blir sexuellt utnyttjad (med ALLA minnen i behåll.... vilken tur). Lever i en bubbla med min mor och min syster eftersom min far just då är aktiv alkoholist. Det mest från min barndom är väldigt blurrigt och det som jag kommer ihåg är inga trevliga minnen.
Vid 12 år ålder har jag mina första självmords tankar efter ett bråk med min far. Ist för att hoppa ut från ballongen sätter jag mig o skadar mig  handleden med hopp om att få förblöda. Visste ju inte bättre just då. Men min tanke var att jag innerligt ville dö.
Efter de så går allt utför i princip. Börjar högstadiet, skadar mig mer. Ristar in namn och diverse grejer på armen. 
Gör allt för att göra min mor glad och försöker sköta mig (går sådär).
 
I gymnasiet så går allt ännu mer utför.
Nu har jag börjat supa, knulla och slåss. 
Att skada mig blev lättare då jag plugga till bagare (brännsår hände VÄLDIGT ofta). Blir ännu en gång sexuellt utnyttjad av en kille som jag var kär i (lite dumt men man var ju ung och dum rent ut sagt. Tvingad till det ena och andra, gav igen sen dock)
Jag blir gravid med en kille jag trodde jag älska. Ville inte göra abort men gjorde de iallafall pga att han ville inte ha barnet.
Blir ännu sämre då. Super, knullar och slåss ännu mer. Kommer mycket väl ihåg att jag slår sönder en lägenhet (inte min) för att jag var arg och ledsen över aborten. Ännu en gång vill jag ta mitt liv men i sista stund hittar något förnuft mig och jag söker till BUP i Lund. Min mor förstår då hur jag mår efter lögner att jag mår bra och att skolan sköts osv. 
 
Går ändå ut skolan med väldigt bra betyg trots misstag. Fick jobb direkt efter skolslut. Eftersom jag är en prestations människa (inte bra för min del, kommer till detta) så jobbar jag så hårt att jag går in i väggen. Jag själv trodde att detta var migrän och trötthet då. Sa upp mig som bagare och börja med telefon försäljning, jag är rätt grym på detta när jag har mina maniska perioder (är född med talets gåva som min far brukar säga). Jobbar stenhårt tills jag blir bäst på företaget och jobbar mig högre upp i systemet (ska nu sälja Viasat). Går in i väggen igen (trött igen trodde jag). Blir bäst där oxå oxh får en resa till New York (går in i väggen IGEN, nu tycker man att jag borde fattat att något är fel... nä...). Slutar på Viasat och börjar plugga socialpsykiatri.. SÅKLART pluggar jag röven av mig där, får bra betyg och bra praktik vilket leder till jobb på ett beh.hem i Höör. 
Efter ett års pluggande och konstant jobbande går jag in i väggen igen... vad händer? Jo, jag vilar mig i en vecka och sedan börjar jag på Telenor som kundtjänst medarbetare. Blir väldigt bra där oxå, såklart. Nu bllir jag sjukskriven.
Ringer min far och frågar vad de är för fel på mig. Han hade bara väntat på att jag skulle ringa. Han visste att jag va som han, men jag hade inte lyssnat när han varnat mig tidigare. 
Förklaring: Jag ska bli BÄST! När jag blivit de.... FORTSÄTT!! du kan bli bättre! Annars duger jag inte... Är så än. Vilket betyder att jag inte kan göra något än förens jag tagit itu med grundproblemet varför jag är sån.
 
Kommer in i psyk... mediciner... jag?? äsch fuck that!
jag super, knullar och slåss.... vanliga Mini...
 
Gömmer mig bakom WoW (world of warvraft). Där ser ingen mig eller hör mig.
 
Allt blir värre och värre...
Efter ett tag träffar jag Christian (idag min fästman och far till barnet jag bär).
Han har sett allt med mig. Mina värsta och sämsta stunder.
 
Senaste 3 åren har varit hell för mig. 
Blivit våldtagen av mannen i en familj vars skulle bli mitt familje hem...,
Lidit av en sorts ätstörning, jag svälter mig själv för att jag är ej värd mat, ej värd att ta mitt liv eller att älskas/älska någon.... det tog hårt!
Min drog blev starkare (självskador).
Såhär har det sett ut...
skit på skit på skit......
Även om där blivit många självmords försök så har jag menat de varje gång, tyvärr...
 
Idag är jag 9 månader fri från min drog, lever med min Christian som verkligen är min klippa och mitt allt (har mitt liv att tacka han, bokstavligt).
Ovanpå allt dåligt och "bra" så ska vi bli föräldrar!!
Jag kämpar numera inte bara för mig utan för min blivande familjs skull.
Jag vill leva!
MÅSTE jobba på min själv bild... (finns väl inget jag kan säga som är bra med mig ... ÄN!!)
 
Är idag 28 år... 23 år av ett rent helvete har fått mig att inse att jag vill hjälpa andra  i min sits!
Lider av Bipolär, borderline och har även ADHD men den ser jag som en gåva!
Har fått förlika mig med att jag möjligtvis aldrig kommer kunna jobba igen...
men så får de vara! Mina barn ska få ha sin mor vid liv! Jag vill leva ett "drägligt" liv... så bra det går...
 
Oj oj, förlåt för romanen! Finns mycket som bubblar upp och vill ut!
Hoppas jag kan börja på min bok snart!
 
"Oftast syns inte ärren på en trasig själ utanpå...
När ärren syns utanpå har man försökt laga själen inuti...
Utan att lyckas..."
 
 
Therese Mini Nilsson
 
 
Ingen bild

Sten-Evald

31 augusti 2013 03:08

Du har det svårt. Mycket svårare än mig. Jag lider bara av Munchhausen by internet syndrome.

Styrkekram

 
Ellinor

Ellinor

8 september 2013 00:53

Blir berörd, ta hand om dig! Kram

http://Omaira.se

 
Ingen bild

Stina

22 juli 2016 19:11

Vilken underbar stark kvinna, du är!!! Om man bara hade sett det tidigare,,,, varför såg jag inte det i skolan???? Hade jag kunnat hjälpa dig??? Det är många frågor som dyker upp.
Att du blivit en så fantastisk mamma, partner och människa är helt underbart att se.
Önskar dig all lycka och tänker ofta på dig och Sarah. Kramar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - Torsdag 6 sept 03:01

Vem är jag ens? Är detta mitt liv? Är det såhär det ska vara?    Jag vill bara fly från allt, försvinna... Men hur mycket jag än flyr kan jag inte springa ifrån livet. Livet som jag så innerligt hatar, jag avskyr allt med det. Den ständiga ån...

Av Sara Modigh - Söndag 19 aug 07:45

Varför försätter jag mig själv i destruktiva situationer? Varför söker jag mig till förövare för att återuppleva mina trauman? Vad vinner jag på att låta mig utnyttjas om och om igen?  Varför söker jag tröst i situationer som inte alls ger tröst. V...

Av Sara Modigh - Torsdag 19 juli 13:45

  Hon var en tillsynes vanlig tjej, alltid med ett leende på läpparna. Hon var nog lycklig en liten stund. Men med åren blev allt bara mörkare och tyngre.  Hon var deprimerad, men ville inte erkänna det, hon sa jämnt attt hon var okej. Men d...

Av Sara Modigh - Fredag 6 juli 04:02

           

Av Sara Modigh - Onsdag 27 juni 05:05

Trots att det gått över tio år påverkas jag fortfarande av det du gjorde mot mig.  Jag kan känna din tyngd över min kropp, känna dina tunga flåsande andetag mot mitt ansikte, känna den fasansfulla och lamslående skräcken du utsatte mig för. Den skr...

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se