Ja den frågan är svår att svara på. Det finns ingen som riktigt vet varifrån självskadandet kommer .

Det ända man vet är att självskador har funnits hos människan i flera hundra år.
På medeltiden var det inte alls ovanligt med så kallad "åderlåtning"  och det har historiskt varit vanligt med självspäkning och självstympning i religionens namn.

Åderlåtning är en gammal metod för att kurera personer från sjukdomar. Man tappade blod ur kroppen vilket skulle få "det sjuka" att komma ut genom blodet och därmed göra personen frisk. Man använde också blodiglar till åderlåtning. Under 1850-talet minskade kraftigt användningen av åderlåtning som acceptabel behandlingsmetod.

Som späkning betecknas det inom katolska kyrkan förekommande och i vissa fall föreskrivna bruket att till sinnlighetens dödande eller som straff för någon begången synd pina sin kropp med gisslande eller piskande till blods, med fastande eller annan tortyr.

Kan det vara så att det ligger i vår natur att skada oss själva.
 Är inte vi människor de mest destruktiva varelserna ?
Vi gör alla självdestruktiva handlingar. Vare sig det gäller alkohol, droger eller försätta oss i skadliga situationer.


Psykiska sjukdomar ökar mer och mer för varje år som går och det samma gäller självskadebeteendet.
Pressen som unga människor utsätts för bidrar till att fler & fler får ångest över utseende, skola, jobb osv.
 Jag tror att detta är en av faktorerna till att så många drabbas av depressioner och ångestsjukdomar.

Jag tror också  att självskador blir vanligare på grund av dessa ångest och depressions-sjukdomarna. 
även "vanligheten" på självskador bidrar till att fler börjar. Om man  är ung och mår dåligt är det nog lätt att börja skära sig för att man sett att andra hanterar det på det sättet.

Det känns som att självskadande och psykisk ohälsa är ett så tabubelagt ämne att många unga inte vet vad det innebär att vara drabbad. Många inser nog inte att självskador faktiskt kan bli ett missbruk.

Jag tror att många provar att skada sig för att de inte vet bättre. Ingen får ju lära sig om psykiska sjukdomar i skolan. Även fast många unga i högstadieåldern drabbas av tonårs-depressioner eller nedstämdhet när de kommer in i puberteten. Jag tror att om man informerar ungdomar om just de sakerna i skolan skulle färre prova på att skära sig. Om de fick veta att det är normala känslor.
 och de får veta va det beror på , hur man tar kontakt med psykologer och liknande skulle självskador kunna minskas betydligt.