Sju år har gått sedan dagen då jag fick SMSet  som slutade med: Ps Vill du bli ihop med mig?

Jakob skulle åka iväg på läger med sin familj och skickade sms:et till mig innan de åkte. Jag svarade ja direkt, även om jag tyckte det var lite töntigt att fråga i ett sms ;)

Nu var jag bara tvungen att vänta en hel vecka innan jag fick se min fina pojkvän. Mins att jag tyckte tiden gick så långsamt den där veckan. Men det är nog för att tiden går så fort när vi är tillsammans.

Sju år har gått. Det är ju inte klokt. Är jag gammal nog att ha haft samma kille i sju år? 

Jag älskar dig mer och mer för varje dag som går och vi har verkligen fått gå igenom många svåra tider. 

Men allt det svåra har gjort oss starkare. Vi har klarat så mycket och vi kommer fortsätta klara allt.

Jag älskar dig

 

Jakob

2 augusti 2013 14:19

Jag älskar dej också! :) Mest av allt! Du och jag älskling, du och jag :)

 

melissa

19 januari 2014 09:48

va fina ni är tillsamans..härligt när man kan hålla ihop så länge !!.. ja o min man har också varit ihopa länge.. sedan jag var 16, snart 9 år tillsamans =).. ganska länge för att vara 25 hahahah

http://detandrahuset.weebly.com

Sara Modigh

19 januari 2014 15:56

Jaa, Jag var också sexton när jag och Jakob träffades :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...