En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Alla inlägg under juli 2013

Av Sara Modigh - 24 juli 2013 14:15




Detta är gammla svar från bloggresponse, men jag vill påminna er om att ni får gärna ställa frågor till mig. Jag svarar så gott jag kan på allt. Så tveka inte att fråga. Jag har flera olika "frågesidor" som till exempel Blogresponse

Ask.fm och "Fråga mig" här på bloggplatsen. Fråga Mig är den jag använder mest och jag förmodligen svarar på fortast. Ni kan ävenn sika ett mail till mig om ni vill fråga utan att er fråga syns på dessa internet sidor. Min mail är polyhymnia__@hotmail.com

     

Av Sara Modigh - 23 juli 2013 14:45

Har under ett par dagar skrivit lite inlägg som jag valt att framtidspublicera, för jag vet ärligt talat inte hur jag kommer må de närmsta dagarna. Igår var en bra dag, men ett par dagar innan har det varit jättejobbigt.

Jag har blivit  ledsen väldigt lätt och tagit åt mig mycket av allt möjligt. 


Jag gråter och har ångest, och hoppas att det inte blir värre.

Av Sara Modigh - 23 juli 2013 03:45

Känner mig så stressad när jag ska sova. Vet inte vad det beror på. Men när ligger i sängen och ska sova och så fylls jag av en extrem stress känsla. Som om jag har jättebråttom någonstans. 


Det är jättesvårt att slappna av och kunna somna, har haft denna "stressade sömnen" i ett par veckor nu. 

Jag sover bra när jag väl somnat och jag har inte den känslan på dagarna, utan bara när jag precis ska somna.


 Men jag lyssnar på min Harry Potter och spelar lite mobilspel för att varva ner. Det brukar ju fungera i vanliga fall.

Av Sara Modigh - 22 juli 2013 14:45

Något jag funderat på ett tag är när personer säger sig ha, eller har haft ett grovt självskadebeteende. Har sett detta väldigt mycket på senaste tiden. Så nu undrar jag:

Vad är ett grovt självskadebeteende? Vad är det som bestämmer gränsen för vad som är grovt och inte? Betyder det att ert självskadebeteende är värre än andras så att ni måste betona ordet självskador genom att lägga till ett "grovt" framför?


Vad betyder grov i självskadesammanhang?

 

Menas det att det har lämnat stora, tjocka och breda ärr efter sig? Nej, för nyfiken som jag är har jag inte kunnat låta bli att titta noga på dessa personers bilder, visst jag ser ärr. Men inget "brutalt" som är en synonym för Grovt.

Kanske menas det att man haft ett svårartat självskadebeteende, men då är min fråga. Är inte alla självskadebeteenden svåra? 

Menar ni att ert självskadebeteende varit allvarligt? Det är klart att det har varit. Alla självdestruktiva handlingar är allvarliga. 

Menas det att andras självskadebeteenden är klena, nätta och obetydliga?  Jag ser inte självskador på det viset. Det finns självklart olika nivåer i självskadandet, men i min erfarenhet brukar det bara vara ett tecken på hur länge man kämpat med sitt "missbruk". Ju längre man självskadat desto svårare har de skadat sig. Många rispar sig i början, och allt efter som tiden går blir såren djupare och djupare, och självskadandet sker oftare och oftare. 

Är det det som är ett grovt självskadebeteende, att man hållit på länge?


Jag vet inte, är mitt självskadebeteende grovt?  Jag har haft tankar på att skada mig själv i 17 år. Jag har spenderat tid på akuten efter svåra självskador och jag kämpar dagligen med att stå emot lusten att skära mig.

Jag har "klart vanprydande" ärr på mina underarmar från de 7 åren som jag skar mig regelbundet.


Men nej, Jag skulle inte kalla mitt självskadebeteende grovt. För jag anser att självskador i alla dess former bör tas på allvar, inte bara de "grova" självskadorna. Det är ingen tävling om vem som kan skära sig djupast eller flest gånger. 

Det är ingen tävling om vem som kan få flest eller störst ärr, Det är ingen tävling om att se ut som om man slagits med en tiger, eller att vara "tigerrandig över sin kropp".

 


Av Sara Modigh - 22 juli 2013 01:32


Illamående, svettningar,

Ångesten får mitt hjärta att rusa, jag flämtar efter andetagen. Svimmar jag nu?

kramper, yrsel,

Jag spärrar upp ögonen i ren panik, jag får ingen luft! 

En isande känsla i magen.

Rädslan lamslår mig vad ska jag göra?


Bröstsmärtor, frossa och darrningar

Jag tappar kontrollen. Håller jag på att dö?  


 

Jag försöker samla tankarna, jag kämpar för att ta ett djupt andetag. Det är svårt. Jag försöker att andas lugnt. Jag håller inte på att kvävas. Det är bara ångest , jag ska inte dö. Men tänk om jag vill dö?

Vill jag det? Nej, egentligen inte. Ibland tänker jag vad skönt det vore att aldrig vakna igen.

 "I do not want to die, no never. I just want to sleep forever"

 

Tårarna bränner i ögonen och en klump stor som ett berg befinner sig i min hals. 

Jag sväljer och sväljer, försöker blinka bort tårarna.

 

 

Jag har ett svart hål i min själ.

Ett hål som sliter sig större och större, ett hål som äter upp mig inifrån.



 

Av Sara Modigh - 21 juli 2013 14:26

Låt mig läsa mina mail i fred! 

Det är så irriterande, att varje gång man vill läsa sina mail så händer detta:

 

Jag vill inte bli bombarderad av människor när jag försöker läsa eller skriva mail.

Hur stänger man av skiten? Jag orkar inte med alla dessa snuskgubbar. För finns det något som säger snuskgubbe så är de la ändå att man skrivit singel i sitt visningsnamn eller att man börjar en konversation med att kommentera tjejens utseende.

JAG ÄR INTE INTRESSERAD!



Av Sara Modigh - 21 juli 2013 13:00

 

Ja den frågan är svår att svara på. Det finns ingen som riktigt vet varifrån självskadandet kommer .

Det ända man vet är att självskador har funnits hos människan i flera hundra år.
På medeltiden var det inte alls ovanligt med så kallad "åderlåtning"  och det har historiskt varit vanligt med självspäkning och självstympning i religionens namn.

Åderlåtning är en gammal metod för att kurera personer från sjukdomar. Man tappade blod ur kroppen vilket skulle få "det sjuka" att komma ut genom blodet och därmed göra personen frisk. Man använde också blodiglar till åderlåtning. Under 1850-talet minskade kraftigt användningen av åderlåtning som acceptabel behandlingsmetod.

Som späkning betecknas det inom katolska kyrkan förekommande och i vissa fall föreskrivna bruket att till sinnlighetens dödande eller som straff för någon begången synd pina sin kropp med gisslande eller piskande till blods, med fastande eller annan tortyr.

Kan det vara så att det ligger i vår natur att skada oss själva.
 Är inte vi människor de mest destruktiva varelserna ?
Vi gör alla självdestruktiva handlingar. Vare sig det gäller alkohol, droger eller försätta oss i skadliga situationer.


Psykiska sjukdomar ökar mer och mer för varje år som går och det samma gäller självskadebeteendet.
Pressen som unga människor utsätts för bidrar till att fler & fler får ångest över utseende, skola, jobb osv.
 Jag tror att detta är en av faktorerna till att så många drabbas av depressioner och ångestsjukdomar.

Jag tror också  att självskador blir vanligare på grund av dessa ångest och depressions-sjukdomarna. 
även "vanligheten" på självskador bidrar till att fler börjar. Om man  är ung och mår dåligt är det nog lätt att börja skära sig för att man sett att andra hanterar det på det sättet.

Det känns som att självskadande och psykisk ohälsa är ett så tabubelagt ämne att många unga inte vet vad det innebär att vara drabbad. Många inser nog inte att självskador faktiskt kan bli ett missbruk.

Jag tror att många provar att skada sig för att de inte vet bättre. Ingen får ju lära sig om psykiska sjukdomar i skolan. Även fast många unga i högstadieåldern drabbas av tonårs-depressioner eller nedstämdhet när de kommer in i puberteten. Jag tror att om man informerar ungdomar om just de sakerna i skolan skulle färre prova på att skära sig. Om de fick veta att det är normala känslor.
 och de får veta va det beror på , hur man tar kontakt med psykologer och liknande skulle självskador kunna minskas betydligt.

Av Sara Modigh - 20 juli 2013 21:30

Jäklar vad mycket miljonärer jag måste ha i min släkt. Inte mindre än fyra personer har kontaktat mig angående att en avlägsen rik släkting plötsligt har gått bort och att jag står som arvtagare till alla miljoner. Tänka sig vad rik jag måste bli nu. 


Går folk på riktigt på detta? 

Varför varför tror man på att man ska få flera miljoner bara man skickar alla sina bankuppgifter till en människa man inte känner? Tror folk att sådant brukar hanteras över hotmail? 

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se