Direktlänk till inlägg 14 augusti 2013
Har hört väldigt mycket om hur synd det är om alla smala som jämt får kommentarer om hur smala de är, kommentarer som "ät mer", och frågor om man har anorexia.
Självklart är det fel att det ska vara så, men något jag ofta reagerar på är att dessa smala kvinnor som klagar över att deras kroppar blir kommenterade säger sig ha det så mycket värre än överviktiga kvinnor.
Till exempel vad jag läste sist:
"Som en smal person, är jag också irriterad av våra dubbla standarder kring vikt. Till exempel så tycker människor att det är okej berätta för en mager kvinna - till deras ansikte, inför en hel grupp av människor - hur magra de är och även att föreslå vad de ska äta. Men jag har aldrig sett det omvända hända en överviktig kvinna."
Detta är bara en i mängden av liknande saker jag sett och hört. Jag som levt på båda sidorna av "normalvikten" vet hur kommentarer och syn på vikt är i olika vikter. Så jag vet också hur dömd man blir som överviktig. Den smala kvinna som säger att någon som är överviktig aldrig får några kommentarer om sin vikt måste vara ganska blind inför vad som händer runt omkring. Jag kan inte ens räkna alla kommentarer om att jag "borde äta mindre" och "gå ner i vikt".
Men jag vet också att man får kommentarer när man är smal. Jag fick kommentarer som "du måste sluta gå ner i vikt" eller "nu är du för smal" , "du måste äta mer". Kommentarerna och oron för min vikt gick så långt att det planerades in att jag skulle gå till skolsköterskan och väga mig en gång i veckan för att se till att jag inte gick ner mer i vikt. Dock påbörjades min Nozinan medicinering just då, och då löste sig det problemet. Jag gick från ett lågt BMI till ett högt under loppet av två månader.
Kanske var jag en smula ätstörd just då. Men jag upplevde inte samma förakt som jag upplever nu när jag är tjock. Det var ingen som tittade på mig med avsmak när jag var på McDonalds, och då var jag ändå där väldigt ofta under min "smalhetsperiod" Tror nästan jag åt mer McDonaldsmat när jag var smal än jag gjort under alla de år jag varit överviktig.
Ändå så känns det som att folk tänker att man är ett äckligt fetto som käkar skräpmat varje dag om man ens går nära ett McDonalds.
Jag ska inte sticka under stolen med att jag har jättekassa matvanor och alltid har haft det och det är den största grunden till varför jag är så överviktig som jag är. MEN, jag tror att samhället tror att mina matvanor är, pizza, hamburgare, chips, glass, kakor och godis i mängder dag in och dag ut. Men ärligt talat så kan jag räkna gångerna jag ätit hämtmat detta året på en hand, ja en halv hand också för den delen. Jag har ätit på Burger King en gång och delade en kebabrulle med Jakob en gång. Jag äter knappt nått Godis, fick ett påskägg av mormor som jag slängde för några veckor sedan för godiset blivit för gammalt. Jag äter Chips nån gång ibland som myskväll och har ätit glass nu i sommar. Men äter i princip aldrig glass annars. Kakor, tårtor och bullar. Jag det äter jag på kalas. För jag tycker att man kan unna sig ibland.
Samtidigt tror jag också att samhället tror att den smala kvinnan är någon som aldrig äter mer än ett salladsblad åt gången. Jag minns en händelse där jag satt på en busshållplats och åt choklad och drack coca cola tillsammans med min bästa vän, lite längre bort stod några ungdomar och skrek "har du bulimi?" Jaa, man kan tydligen inte äta socker om man är smal utan att folk tar för givet att man spyr upp det sedan.
För mig är det självklart att ALLA människor får kommentarer om sitt utseende(även om det inte borde vara så), och det som sårar oss mest är det som vi själva känner oss osäkra på, det kan vara allt från ögonfärg till tänder, vikt till längd och hårfärg till kroppshår.
Alla blir bedömda utifrån sitt yttre och det är obehagligt och sårande för alla, inte bara för smala som blir kallade skelett.
Jag lovar att även tjocka kvinnor får kommentarer för sin vikt, ofta väldigt hatfulla sådana. Jag själv upplevde ofta någon slags respekt och avundsjuka i kommentarerna när jag var smal, medan nu är det någon form av hånfull överlägsenhet och kommentarerna känns som ett sätt att förminska mitt värde som människa.
Är övertygad att det finns många som upplever detta när de blir hånade för sin vikt oavsett om det är för att man är smal eller tjock , jag berättar bara om min egen upplevelse här. Jag upplever kommentarerna , blickarna och fördomarna som mycket värre och framförallt mycket hotfullare nu när jag är tjock än när jag är smal.Kanske beror det på att jag får dödshot nu när jag är tjock?
Sedan jag gick upp i vikt har jag blivit mer rädd för människor, för ofta kan man känna ett stort hat.
Man skulle kunna tro att det är olagligt att vara tjock. Att jag brutit mot någon lag.
Att det är allas rätt att hata och döma mig efter min vikt.
Men jag säger, Låt alla se ut som de gör! Det finns något vackert i var och en av oss.
Jag vill inte bli tvingad till att skämmas över hur jag ser ut, Jag är tjock och jag har accepterat det.
Så varför kan inte samhället acceptera varandras olikheter?
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se