Direktlänk till inlägg 25 augusti 2013
Många unga tjejers värsta mardröm är att vara tjock och ful, det märks för det är den bild de beskriver sig själva med.
Det är deras självhat. Att kalla sig själv för tjock och ful är det mest självhatande och mest fruktansvärda ord man kan ge sig själv i världen av tonårstjejer.
Oron att vara "tjock och ful" märks tydligt av på olika tonårsforum.
Det är inte din kropp det är fel på, utan din självkänsla!
Du ser dig själv som den bild du föreställer dig i ditt huvud. Det värsta du kan komma på, att vara ful och tjock. Men vad spelar det egentligen för roll? Skulle du hata dina vänner om de var fula eller skulle du inte umgås med dem om de var tjocka? Är man mindre värd om man är överviktig? Är inte personligheten det viktigaste?
Om det var en vän som kallade dig tjock eller ful så skulle du tycka att den kompisen var riktigt elak, och du skulle förmodligen sluta umgås med den personen. Men nu är det du själv som säger de sakerna.
Du behandlar dig själv illa, du är elak mot dig själv.
Man måste lära sig att inte vara så självkritisk, att bli vän med sig själv.
Ge dig själv positiva kommentarer! Ifrågasätt alla negativa tankar du har!
Fundera ett tag på vad det är som gör dina vänner till en bra vän?
Är det deras hårfärg, deras vikt? deras kroppsform eller något annat i deras utseende?
Eller, är det att de är snälla, omtänksamma, har bra humor och är roliga att umgås med?
Fundera sedan på vad som gör dig till en bra vän.
Är det din hårfärg, din vikt? din kroppsform eller något annat i ditt utseende?
Eller, är det att du är snäll, omtänksam, har bra humor och är rolig att umgås med?
Att lära sig tycka om sig själv precis som man är, är inte lätt.
Men att bygga upp sin självkänsla kommer hjälpa dig att må bättre.
Jag själv kämpar för att tycka om mig själv. Jag har bra dagar och jag har dåliga dagar.
För några år sedan kunde jag inte ens se mig själv i spegeln, jag klarade inte av att gå och handla kläder, jag blundade när jag klädde av mig, badade/duschade med taklampan släckt för att jag avskydde min kropp så otroligt mycket.
Mitt självhat har varit otroligt stort, i början kunde jag inte se en enda bra sak i mitt utseende eller min personlighet.
Men tillslut kom jag till den punkten då jag insåg att "detta är inte ett liv som är värt att leva, jag måste börja gilla mig själv eller åtminstone acceptera hur jag ser ut"
Så jag kämpade, jag trälade med "fem bra saker med mig själv" övningen dag ut och dag in, i flera månader stod jag framför spegeln och sa "jag gillar mitt hår", Jag gillar mina ögon"
I början trodde jag inte ens på det. Men allt efter som månaderna gick, desto mer började jag faktiskt se att," ja, jag har ju faktiskt ganska långt hår och de tycker jag ju är fint på andra, så det är nog fint på mig med". Jag började tänka "i detta ljuset har jag jättegröna ögon, det tycker jag är jättefint"
Jag började att tycka om mig själv. Jag började se att "jag är faktiskt fin och jag duger som jag är"
Även om jag fortfarande skulle kunna räkna upp tre gånger så många saker som jag ogillar med mig själv så väljer jag att se de saker som jag gillar framför dem jag helst skulle ändra.
Jag vet att jag är fin på mitt sätt, och du är fin på ditt sätt!
Så...Är jag tjock?
Ja, Det är jag! Men det är inget fel med det.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se