Jahopp, Så hände detta.. Eller ja, Det hände för en vecka sedan.

Men eftersom man aldrig är ledig när Vätterhemskontoret är öppet så att man kan be någon komma och laga det så får man ju leva med det ett tag. Som tur är så har i alla fall spisen som var trasig förra månaden börjat fungera igen. Det var en spisplatta som man inte kunde starta utan att strömmen gick i hela lägenheten.  

Detta är det dumma med att ha sådan hemsk social rädsla. Jag vågar verkligen inte ringa och sitta en hel dag helt ensam och vänta på att en främmande människa ska komma in i mitt hem och laga saker. Jag avskyr det. Jag mår dåligt av bara tanken. Så.. så länge det fortfarande går att spola så får det vara. Jakob är väl ledig förr eller senare. 
 

 

Sandra - Med en fästman på Kumla

9 september 2013 22:51

Åh vad jag känner igen mig. Att inte våga ringa de samtal man borde, att inte få saker gjorda pga sin rädsla/oro, hur livet försvåras så av social fobi, ångest & rädslor.

http://www.aslundsandra.blogg.se

Sara Modigh

9 september 2013 23:07

Ja. Det försvårar vardagen på många sätt och vis.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...