Direktlänk till inlägg 14 september 2013
När man kämpar mot ångest så får man ta ett steg i taget.
Jag har läge kämpat med att följa med och handla på Coop.
Jag försöker verkligen att inte fly från ångesten utan stanna kvar trots att det är jobbigt.
Men idag gick det inte alls.
Fick väldigt mycket ångest , kanske för att det är så mycket just nu. Jag pressar mig själv till bristningsgränsen.
Så idag blev det att jag gick ut ur affären utan att vi handlat något.
Ett steg tillbaka i den långa kampen.
Jag vet att det är dumt, men det blev för jobbigt.
Får försöka ta det lite lugnt nu och återhämta lite krafter.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se