Direktlänk till inlägg 20 september 2013
Ibland när surfar man runt på olika bloggar stöter man på kommentarer i kommentarsfälten som är riktigt obehagliga.
Sådana kommentarer som gör att jag ryser och får en klump av obehag i halsen.
Det är inte kommentarer som är rent elaka. Utan kommentarer som förtrycker och dumförklarar någon som mår dåligt.
Jag stötte till exempel på den har kommentaren i en blogg:
Grejen är att detta är en kommentar på en blogg som skrivs av en ung tjej som har problem med psykisk ohälsa.
Det är inte bara att "skärpa till sig" , Det handlar inte om att skrika på uppmärksamhet. Man väljer inte att drabbas av psykiska sjukdomar, syndrom, störningar eller funktionsnedsättningar!
Det gör verkligen ont i mig när jag läser sådant här. För jag vet hur extremt hårt man måste kämpa för att hålla ihop.
Jag vet också att det många gånger är en kamp för livet.
Att läsa sådant där är aldrig roligt, inte ens för mig som inte känner henne eller fick kommentaren riktad till mig.
Denna skuldbeläggningen är fruktansvärd.
Något som dessutom gör detta ännu värre är att personen som kommenterade skrev på sin egen blogg att hen var "intresserad av psykologi".
Borde man då inte försöka ha lite förståelse för psykiska olikheter?
Att säga till någon med psykiska funktionsnedsättningar att skärpa sig och ta tag i sig själv lär ju ge lika mycket som att säga till någon med cancer att sluta upp med att ha det.
Nu måste jag försöka tänka på annat innan jag drar ner mig själv för mycket i detta.
Människors fördomar och trångsynthet skrämmer mig mest av allt.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se