En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 28 september 2013

Varför tror så många att man väljer att må dåligt?

Av Sara Modigh - 28 september 2013 14:00

 

Jag ser ofta att personer som själva inte mår psykiskt dåligt säger saker som "men jag har ju gett dig flera tips",

"varför gör du inget åt det", "Jag har ju tröstat dig flera gånger", "du har ju mått dåligt i flera år" och så vidare


Detta för mig känns som att den som säger så beskyller den sjuka för att den inte blir frisk, som om att man väljer att fortsätta vara sjuk. 


Alldeles nyss läste jag detta:

"Jag har försökt ge råd om hur hon ska göra/tänka och allt annat man kan komma på. Men nej - hon ska minsann fortsätta må dåligt och förstöra allt som hade kunnat föreställa ett normalt liv, år efter år. "

 

Efter en lång text om hur dum kvinnan var som var sjuk kom slutklämmen att han hatar henne.

Denna text hade fått massor med kommentarer om hur synd det var om mannen och att han skulle lämna den hemska kvinnan som inte kunde ta sig i kragen och skärpa till sig.

 

Det gör mig så ledsen att läsa sådant, för jag är ju den där sjuka kvinnan. Jag vet hur mycket man kämpar för att hålla ihop i sömmarna. Jag vet vilken kamp det är att bara ta sig upp ur sängen och se till att man borstar tänderna. 

Det tar lång tid att kämpa mot psykisk ohälsa, många gånger är det en livslång kamp då problemen alltid kommer att finnas där. 

Man kan lära sig leva med det mesta, man behöver "bara" hitta sina egna vägar och strategier för att få vardagen att funka. Detta är tyvärr väldigt svårt och man behöver ofta hjälp och stöd från omgivningen.

 

Jag förstår verkligen att det är ett helvete att leva med någon som är svårt sjuk i sin psykiska ohälsa. Självklart är det så, det ska man inte sticka under bordet. Men det är inte lätt att leva med en fru som har cancer heller, men där lovordas man för att man är så stark och underbar för att man står vid sin frus sida. Medans en man som är gift med en kvinna med psykisk sjukdom jämt får höra att han ska lämna sin fru så fort det blir minsta motgång. 

 

 

 
 
Ingen bild

Elli

28 september 2013 20:00

Ingen vill nog innerst inne men många funderar och är rädda för att bli friska för att "vad är jag utan min sjukdom". Jag tittade igår på gamla bilder och funderade på vilka bilder och minnen jag kommer lämna de här snart 6 åren jag mått piss och framförallt min högstadietid där jag mådde som sämst. Och vem är jag utan all min ångest. Ibland satt jag och försökte få ångest för att det var den jag var. Om man tänker att egentligen är ju jag inte mina intressen, jag är inte en passion för bakning, men jag är lat. Man får börja smått iallafall, jag började med att skriva en lista med saker jag var, som program jag tyckte om, bloggar jag följde. Och tillslut blev det lättare :)

Sara Modigh

28 september 2013 20:27

Dock så är ju det du beskriver inget som är specifikt för just ångest eller psykisk ohälsa utan det är många med fysiska problem som känner likadant. Och det betyder ju heller inte att man VILL vara sjuk, bara att man inte vet något annat än att vara sjuk. Men tänk dig att du är född utan psykiska problem , har mått bra hela livet hade din identitet och all det där. Skulle du byta bort det mot ett liv där du mår dåligt och är så pass sjuk att du inte kan fungera så som samhället vill att du ska fungera?

 
Ingen bild

Elli

28 september 2013 23:33

Det har du rätt i, jag menar inte att man vill vara sjuk, utan att många tror att det enda de har kvar är det sjuka och det är klart att oavsett sjuk eller frisk så är det läskigt.

Sara Modigh

29 september 2013 01:21

Många vet inte vem de är om de inte är sjuka för att de har varit sjuka så länge.

 
Ingen bild

anonym

28 september 2013 23:56

Först och främst borde man se till att man äter rätt!!

Nej, du är inte din sjukdom, men ni har garanterat hört frasen "du är vad du äter"?

Tex socker; något alla borde veta, något jag utgår ifrån och Hoppas(!) att alla vet är att socker gör dig deprimerad. Varför äter så många psykiskt sjuka Så mycket socker?

Skulle en läkare sätta upp dig på en diet istället för mediciner, vad hade du gjort då?

Bara nyfiken :)

/Willbefreefromborderline

Sara Modigh

29 september 2013 01:17

ja, det cirkulerar just nu många teorier om att psykisk ohälsa kan bero på mat eller matallergier Det som oftast nämns är mjöl, mjölkprodukter och socker.

Om man går in på det du säger om att många äter socker (och lämnar hur vida de är psykiskt sjuka eller inte utanför) så beror det på att socker påverkar belöningscentra i hjärnan och gör att man känner ett välbefinnande av socker. Socker ger också en energikick som många gillar.
Om man då tittar på de effekter som socker har på kroppen så är det ju inte så konstigt att människor med till exempel ångest eller depression äter socker då det faktiskt ger symptomlindring. Dock är det ju på samma sätt som många drog missbruk så självklart är det inte bra och det gör inte att man blir frisk. Man mår bara bättre för stunden.

Jag äter inga mediciner i dagsläget och skulle alla dagar föredra en diet framför att stoppa i mig en massa mediciner.

 
Ingen bild

Matilda

29 september 2013 00:14

Jag tror att folk är rädda för de vet inte hur de ska hantera någon som mår dåligt. Vilket är ganska sjukt i sig. Det är så mycket man inte får lära sig om psykiska sjukdomar, eller man får inte lära sig nått egentligen. Jag röstar för förändring om detta!!!

Sara Modigh

29 september 2013 01:20

Jag med! Man borde prata mycket mer om psykiska sjukdomar i både skolan och på jobben.

 
Ingen bild

Anonym

30 september 2013 02:35

Och vet du varför det är just dessa tre typer av mat man skall undvika?
Kan även tillägga Jord- och pistagenötter, Majs, Potatis och Svamp.
Eller varför den gör dig deprimerad, snarare?

Av den anledningen att socker gör dig deprimerad, menar jag alltså att det är jävligt idiotiskt av en läkare att då skriva ut antidepp, då en person som äter jävligt mycket socker, pasta, bröd m.m antingen får äta en betydligt högre dos än "nödvändigt" eller inte får ut något av (någon) medicin alls, och därmed lätt kan skapa sig uppfattningen om att det inte finns något som hjälper, som i sin tur skapar en maktlöshet och som i sin tur skapar ångest och så var spiralen igång.

Tro nu absolut inte att jag på något sätt menar detta som ett påhopp! Förstår om det kan tas som det.
Min anledning till dessa frågor och predikan är för att jag, liksom så många (men ändå så få) är så förbannat trött på detta jävla sjuka psyksystem vi lever i, i stort sett, hela världen!
Inte en enda gång talade någon läkare om för mig att svaret åtminstone KUNDE ligga i maten (och finns det ens 2% som det fungerar för så är det fan i mig något som skall ligga framme som alternativ likaväl som ett fucking antidepp)!
När jag, för inte alls längesedan, fick reda på hur det (troligen*) ligger till, började jag aslipa för att man hellre ger mig något som konstgjort producerar/blockerar/frigör ämnen i min hjärna, för att tala om för min egen hjärna, att jag mår bättre, än att se till att jag faktiskt gör det på riktigt.
För min sjukdom (störning) var (är) riktig, varför bota den på låtsas?

Det här är något jag vill skall spridas, egentligen mer än förståelse.
För jag anser inte att det är förståelse, sympati eller empati vi behöver. Det är ett botemedel. (Igen, inget personligt. Jag gillar din blogg :)

Fyfan vad glad jag blir för din skull! Hoppas du blir utan dom för alltid! :)

//Willbefreefromborderline
http://knowthecause.com/index.php/contributor-blog/24-fungus/265-at-a-loss-think-fungus

Sara Modigh

30 september 2013 14:46

Samtidigt måste du komma ihåg att allt detta fortfarande bara är teorier. Precis som att det är teorier att man mår psykiskt dåligt för att man har en obalans i ämnena i hjärnan. Det finns än så länge inga vetenskapliga bevis på vad psykisk ohälsa och olika sjukdomar är och vad som händer i kroppen när man har dem eller vad som skapar ohälsan.

Till exempel så har man kommit fram till att många Asperger individer visar anatomiska avvikelser i en liten region i frontalloben i hjärnan som kallas Brocas område.

Teorierna kring maten handlar ju då om att en person skulle vara allergisk mot något av dessa födoämnen och nu är det visserligen rätt länge sen jag läste om detta men då sa man att de beräknade att omkring 2% av alla med psykisk ohälsa fick den av allergi. Så det är inte många det gäller.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - Torsdag 6 sept 03:01

Vem är jag ens? Är detta mitt liv? Är det såhär det ska vara?    Jag vill bara fly från allt, försvinna... Men hur mycket jag än flyr kan jag inte springa ifrån livet. Livet som jag så innerligt hatar, jag avskyr allt med det. Den ständiga ån...

Av Sara Modigh - Söndag 19 aug 07:45

Varför försätter jag mig själv i destruktiva situationer? Varför söker jag mig till förövare för att återuppleva mina trauman? Vad vinner jag på att låta mig utnyttjas om och om igen?  Varför söker jag tröst i situationer som inte alls ger tröst. V...

Av Sara Modigh - Torsdag 19 juli 13:45

  Hon var en tillsynes vanlig tjej, alltid med ett leende på läpparna. Hon var nog lycklig en liten stund. Men med åren blev allt bara mörkare och tyngre.  Hon var deprimerad, men ville inte erkänna det, hon sa jämnt attt hon var okej. Men d...

Av Sara Modigh - Fredag 6 juli 04:02

           

Av Sara Modigh - Onsdag 27 juni 05:05

Trots att det gått över tio år påverkas jag fortfarande av det du gjorde mot mig.  Jag kan känna din tyngd över min kropp, känna dina tunga flåsande andetag mot mitt ansikte, känna den fasansfulla och lamslående skräcken du utsatte mig för. Den skr...

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se