Hjärnkoll publicerade i torsdags en studie som gjorts som visar på att det fanns tydliga samband mellan psykisk ohälsa och brister i sociala relationer och fysisk hälsa.

Vad artikeln inte nämner är hur vida personerna är psykiskt sjuka för att de inte är sociala eller tränar eller om det är så att de på grund av den psykiska problematik inte längre klarar av sådant. 

"Alla kan göra något för att förebygga, upptäcka och agera vid psykisk ohälsa. Att motverka stress samt främja sociala kontakter och fysisk aktivitet är sådant som kan få stor betydelse för att minska risken att människor utvecklar psykisk ohälsa helt i onödan"

Detta tolkar jag som att "om du inte tränar blir du psykiskt sjuk", Men det måste lyftas upp att man kan träna flera dagar i veckan och ändå bli sjuk. När jag var yngre och strax innan min psykiska ohälsa blev som värst tränade jag Livräddning två dagar i veckan , Vattengympa en dag i veckan och Capoeira två dagar i veckan. Så det kan ju knappast kallas fysisk inaktivitet. Men ju sämre jag mådde desto värre gjorde träningen att jag mådde.. Min ångest blev svårare och svårare och min kropp kunde inte längre se skillnad på vad som var motion och vad som var ångest attacker. Så varje gång jag tränade och pulsen höjdes eller jag började svettas fick jag extremt kraftiga panikattacker. Så är det än idag. 

Sen kan man också läsa det som att "Har du inga vänner kommer du må psykiskt dåligt", och ja visst är det väl så många gånger. Vill man jättegärna ha en vän, men inte lyckas skaffa en så är det ju klart att man blir ledsen och självförtroendet sänks. Jag har hört åtskilliga berättelser om människor som berättat om sin psykiska ohälsa för sina vänner och att det har slutat med att vännerna lämnar. Så även här kan man "gjort allting rätt" innan och ändå blivit sjuk. 

Så frågan är ju blir man sjuk av för få vänner eller är man sjuk och blir lämnad av sina vänner?

 

Jakob

22 oktober 2013 12:21

Jag tror ju att sjukdomen kommer först, sedan den sociala saknaden. Och tycker det är väldigt tråkigt att folk slutar vara med en för att man har psykisk ohälsa, det är väl då man behöver stödet som bäst.

Sara Modigh

22 oktober 2013 14:02

Jaa, jag tror att det är så också.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...