Direktlänk till inlägg 23 oktober 2013
Jag kan inte sova som vanligt när jag ska iväg nästa dag. Ångesten härjar i min kropp och det känns som om hjärtat ska hoppa ur mitt bröst. Fast den tjänsten kommer väl hjärtat inte göra mig. För just nu känner jag att om mitt hjärta försvann ur min kropp och jag försvann från denna jord så skulle det vara bättre än att leva med all skit.
Men men, så borde man ju inte tänka. Det finns ju fortfarande delar i mitt liv som är bra och så länge jag fortfarande kan gå och är relativt smärtfri så får jag väl kämpa med allt och lite till för att nå ett bättre liv.
Jag hatar verkligen ångest, och den gör ju knappast situationen bättre nu när det är så många sjukhusmöten och undersökningar som måste göras.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se