Direktlänk till inlägg 30 oktober 2013
Har inte hänt mycket idag. Har haft mycket ångest och känt mig nedstämd. När man tänker på hur framtiden kan komma att se ut så blir jag jätterädd. Jag vill inte leva ett liv med ständig smärta helt oförmögen att ta hand om mig själv.
När det ständigt bränner och pirrar överallt så blir jag smärtsamt påmind om helvetet jag måste gå igenom.
Idag höjde jag dosen på Extavian, känner fortfarande inga biverkningar så vida inte de förvärrade myrkrypningarna och brännande känslan är en biverkning.
Idag har jag känt mig väldigt orkeslös hela dagen. Men klarade i alla fall av att skala potatis och städa lite.
Känner mig helt ur form och är orolig inför magnetkamraundersökningen jag ska göra. Jag har ju sådan cellskräck och rädsla för att sitta fast. Usch, usch , ucsh!
Jag vill inte!
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se