Direktlänk till inlägg 6 november 2013
Idag har det varit en riktigt dålig dag. Har haft extrem huvudvärk under hela dagen. Tog en migräntablett tidigt på morgonen då jag vaknade av huvudvärken. Efter ett par timmar försökte jag gå upp och sätta mig vid tvn, men efter bara två - tre timmar fick jag gå och lägga mig igen för jag hade så ont att jag mådde illa och började kallsvettas. Inte för än fram åt halv sju på kvällen började huvudvärken släppa. Känner mig inte riktigt helt återställd, är helt mosig i hjärnan och känner mig helt mörbultad. Men jag känner mig i alla fall inte döende längre.
Mitt ben krånglar fortfarande och jag har idag haft svårt att gå ordentligt. Jag tappar balansen varje gång jag försöker gå någonstans. Jag blir mer och mer rädd för framtiden. Jag är 23 år och har redan svårt att gå. Hur ska man orka med?
För övrigt är det mesta det samma, myrkrypningar i benen och ena handen, Lhermittes tecken, problem med syn och hörsel, brännande fotsulor, känsla av att jag står på något och så har jag blivit väldigt stel i nacken och ryggen. Tror att det beror på att jag spänner mig så mycket nu när jag inte kan böja på huvudet utan att få tusenmiljoner extra myror i benen och om jag rör på huvudet när jag sitter på en stol så får jag en känsla av att jag trillar av stolen. Väldigt jobbigt.
Jag hoppas verkligen att morgondagen blir bättre.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se