Direktlänk till inlägg 28 november 2013
Mår riktigt riktigt dålig just nu! Ligger i sängen och försöker sova. Men kan inte. Jag känner nig så frustrerad och rastlös. Har ångest och känner mig väldigt deppig, jag vill bara skrika och gråta men jag orkar inte. Ibland vill jag bara ge upp, sluta kämpa. Jag är trött på allt och framför allt är jag trött på mig själv. Varför ska allt vara så jävla svårt. Ursäkta att jag svär men vad i helvete? Varför varför ska det vara så jobbigt?
Jag önskar just nu mer än allt annat att jag åtminstone kan få en enda dag där jag får må bra hela dagen, alltså inga psykiska problem och inga fysiska problem. Det skulle vara så skön!
Jag kan inte minas några sådana dagar, vet inte om jag någonsin haft en dag där jag mått bra hela dagen.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se