Rör mig inte tack!

Jag får kalla kårar genom min rygg och paniken växer sig så stark

Det är ett obehag jag inte förstår, men att bli berörd är något som jag verkligen tycker är hemskt. En kram hej och hejdå klarar jag av. Men inte er än så tack, Speciellt om vi inte känner varandra väl. Klappa mig inte på kinden, lägg inte armen över mina axlar. Jag tycker att det är hemskt. Jag får panik.

När vi pratar vill jag inte stå för nära och jag vill inte ha någons ansikte nära mitt. Spänn inte ögonen i mina, Försöker du se in i min själ?

Jag vet inte vad obehaget kommer ifrån, eller varför det är så.. Eller jo det beror väl på min Asperger. Fast nu så ska det väl inte heta Asperger längre utan "autismspektrumtillstånd" -för det var ju inte det minsta krångligt att säga. 

Vet egentligen inte vad detta namnbyte ska vara bra för. 

Min hjärna känns virrig och hoppig i dag. En tanke hoppar till en annan för att på samma millisekund hoppa till den tredje. Jag är uttråkad och trött.

När jag ändå är helt virrig och pratar om femtioelva olika saker i ett inlägg så passar jag på att påminna er om insamlingen jag håller i. Pengarna går till Neuroförbundet och då främst till forskning om MS. Skänker ni några kronor kan ni hjälpa till i forskningen att hitta bättre bromsmediciner eller kanske till och med ett botemedel :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...