Zara

8 februari 2014 16:30

Usch, hoppas verkligen det blir bättre, att din kropp bara behöver lite tid att vänja sig. Det är så jobbigt med biverkningar. :( Undra om det ska vara så, att man upplever att biverkningarna är värre än de anledningar som gör att man tar medicinen..

Sara Modigh

8 februari 2014 20:36

Jaa, Jag är ju tyvärr väldigt känslig för biverkningar. Har ju fått sluta med alla psykmediciner jag någonsin provat pga att biverkningarna är värre än den eventuella positiva effekt de har gett.

Annie

8 februari 2014 18:00

Vad trist att äta en medicin och må dåligt av den :-( Hoppas det blir bättre! Inte kul få magproblem och inte kunna sköta magen ..
Jag äter själv saroten( mot nervsmärta pga mina diskbråck) men det funkar bra för mig. Jag tar bara laxoberal droppar ibland för magen, men har kunnat trappa ner på dropparna, så tar dem rätt sällan nu.
Har du provat laxoberaldroppar?

Hoppas du mår bättre snart!
Kram/

Sara Modigh

8 februari 2014 20:39

Nej det har jag faktiskt aldrig provat. Jag hoppas ju att detta är en biverkning som ger med sig efter ett tag så jag slipper magproblem. Har ju inte tagit den så länge och då kan det ju faktiskt vara så att biverkningarna går över efter ett tag. Jag hoppas på det i alla fall :)

En som vet

14 maj 2014 20:19

Väldigt trist, tragiskt och sorgligt när det blir så. Förstår relativt väl såna här berättelser. Jag har haft kronisk ryggvärk i över 15 år. Det är dokumenterat, ryggförslitningar. De första 5 åren fick jag knappt nån hjälp. "Du som är så ung borde väl inte ha ont i ryggen. Sov lite mer så ska du se." Nu är jag äldre och får ingen direkt hjälp ändå. Jag har gjort flera olika behandlingar, som multimodal rehabilitering utan resultat. Sjukgymnastik, akupunktur osv.

Har du inte fått pröva opiater? Morfin och liknade? Det kanske inte hjälpte? Eller så får du inte det utskrivet?

Jag har också fått pröva några psykofarmaka mot kronisk ryggvärk. Nu sist amitriptylin. Av amitriptylin blev jag tröttare, men sov inte bättre vilket man ska kunna göra, och torr i munnen.

Hursomhelst, det är jättemycket snack om hur viktigt det är att förhindra beroende och problematiskt bruk ("missbruk") av smärtstillande läkemedel. För om du är beroende, oavsett om du sköter ditt recept eller inte, så är det "inte bra" att vara beroende. Det sänker din livskvalité.

Hur tänker sjukvården (och dom som bestämmer över sjukvården här) egentligen? Det är alltså bättre för din livskvalité att alltid ha ont? Det hör livet till. Man får lära sig att leva med det osv etc mm. Det finns studier som visar att självmordsfrekvensen hos obehandlade eller underbehandlade kroniska smärtpatienter är förhöjd.

Underbehandling är att man kanske får långtidsverkande morfin (mindre risk för beroende och "misskötsel"), men i alldeles för låg dos. Läkaren (sjukvård och samhället) tror att man minskar risken för beroende och misskötsel av morfin på detta sätt.

Det är precis tvärtom visar internationella studier. Man blir hjälpt i början, sen avtar effekten när man blir tolerant. Läkaren vill inte höja dosen. Så många gör det på eget bevåg (misskötsel!), får hjälp ett tag, höjer igen. Problemet nu är att receptet tar slut innan man får ett nytt. Detta bekräftar det sjukvården härjar om. Man blir beroende och tappar kontrollen.

Kunskapsläget utanför Sverige är annorlunda på många håll. Man vet att kroppen blir tolerant. Utan att man för den sakens skull är "beroende". Man vet också att dosökningar (svensk sjukvårds värsta skräck) pågår inte för evigt. Alla planar ut på en dos man blir stabil på. Alltså har effektiv smärtlindring.

Dock finns väl en del läkare som förstår sig på det här. Då är andra problemet att såna läkare kan bli prickade av Socialstyrelsen för överförskrivning. Eller så byter denna förstående läkare arbetsplats, och nästa läkare är inte lika förstående.

Vi som lever med smärta borde i rimlighetens namn få välja lite mer själva. Upplys människor om riskerna med en viss typ av medicin. Som med alla andra mediciner.

Problemet är ju inte att bli beroende av starka smärtlindrande mediciner. Problemet är att alldeles för få människor får dom. Och då oftast i för låg dos.

Hur kan förhindrandet av beroende vara viktigare än förhöjd livskvalité? Kunna umgås med sin familj. Leka med sitt/sina barn. Vara någorlunda aktiv, social, arbeta osv.

Jag kanske skrev en massa i onödan. Om du nu av någon anledning inte använder sån här typ av smärtlindring.

Hoppas iallafall att du kan få lite bättre livskvalité!

Sara Modigh

14 maj 2014 23:32

Du skriver absolut ingenting i onödan. Jag blir bara glad av att du tagit dig tid att skriva till mig. I dagsläget känner jag inte att jag behöver några starkare smärtlindrande mediciner. Jag har ont, men det är hanterbart och påverkar inte livet i så stor grad. Så än så läge försöker jag hålla mig på dem medicin jag har. Testade att sluta en period och smärtan blev då värre igen så jag har en viss effekt på smärtan av denna antidepressiva medicin jag fått utskriven för min nervsmärta.

Jag vet inte hur framtiden kommer bli, men det är stor chans att jag kommer få mer problem med smärta. Jag hoppas självklart att jag är en av de som slipper ha ont. Men jag hopas att jag åtminstone får bra medicinering när/om jag får för ont för att kunna leva normalt.

Mig

4 september 2014 17:13

Till: en som vet

Känner så igen mig i vad du skriver.
Är själv tillbaka på ruta ett... med läkare som inte förstår.
Har du möjligtvis någon mailadress som jag jan få? Vill väldigt gärna "prata" mer med dig.
Vänliga hälsningar C

mata

23 maj 2017 15:08

Hej, vad anser du om om Amitryptilin Saroten? Bidrar dom med kraftigviktuppgång samt om man minskar dosen går man ner i vikt då?

Sara Modigh

23 maj 2017 15:40

Du går aldrig ner i vikt enbart av att sluta med en medicin som fått dig att gå upp i vikt. En viktnedgång kräver alltid samma ansträngning oavsett vad man gick upp vikten av.