Direktlänk till inlägg 1 mars 2014
Som ni kanske märker så mår jag verkligen inte bra. Det känns som om jag håller på att krossas av tyngden av alla problem och svårigheter i mitt liv. Det är som jag sagt tidigare bara ena smällen efter den andra.
Det var inte ens en månad sedan jag skrev om min rädsla för att ännu en gång drabbas av ett slag. Elva dagar senare var jag tvungen att avliva min älskade katt. Min fina underbara trygghetspunkt i livet. Min katt som så många gånger räddat mitt liv.
Det är ju verkligen så att det bara är ena smällen efter den andra!
Ska jag aldrig kunna få det lite lätt? Inte ens en liten paus så jag kan återhämta mig och hitta mer styrka? Måste det hela tiden komma mer och mer skit!
Hur mycket ska man behöva bära? Jag har ingen kraft kvar för att kunna bearbeta mer. Det känns som om jag har nått min gräns för vad jag klarar av. Jag kommer inte klara fler slag!
Jag är så rädd för jag vet inte hur jag ska ta mig till för att klara allt.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se