En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 15 mars 2014

Problem med maten

Av Sara Modigh - 15 mars 2014 12:30

Jag har ett problem som har präglat mig i många många år. Ett problem som jag trodde hade försvunnit men som nu ännu en gång gör sig påmint. 

Det är så att jag är så grymt äcklad av mat. Jag mår illa bara jag tänker på mat.

Det är inte så att jag inte vill äta för att jag känner mig tjock så tror inte det handlar om någon ätstörning. Men jag har ju börjat fundera på om det kanske ändå är något undermedvetet självhat över min vikt som gör mig så illamående när jag tänker på mat?


Jag vet inte riktigt när allt började, men för ett par år sedan var det värre än värst. Jag mådde illa av allt och klarade inte av lukten av mat överhuvudtaget. Jag kunde inte vara i samma rum som maten mer än en minut mer än det tog för mig att äta.
Samtidigt tycker jag inte att det någonsin vart fel på min aptit.
Jag har velat äta men mått illa av allt.
Men det senaste året har jag inte haft dessa problem. Inte förrän nu! 
Det har kommit tillbaka igen. Jag äcklas av tanken på mat samtidigt som jag vill äta. Det är så svårt att hitta något som jag kan äta utan att må illa.

Jag verkligen avskyr att må illa eftersom det då innebär en risk att jag kommer spy.

Att spy är en stor skräck för mig. Det är bland det värsta jag vet. Jag är förmodligen onormalt rädd för det.


Just nu känns det väldigt jobbigt och jag är rädd att de ska bli lika illa som förut. Jag förstår mig inte på hur jag kan äcklas och må så illa bara av att tänka på mat, mat som jag många gånger tyckt om innan kan också förvandlas till nått som får mig att känna mig så illa mående så det känns som jag ska spy. 


Jag vill inte se bilder på mat, jag vill inte känna lukten av mat och jag vill inte tänka på mat för jag blir så äcklad.

Samtidigt kan jag få sådant sug efter nått speciellt att äta, för att sekunden senare känna mig helt äcklad av de jag nyss var sugen på. 

Det känns som om alla mina känslor krockar med varandra.

Glad och ledsen, trött och pigg, hungrig och äcklad av mat.. Hur reder man ut en härva av känslor som inte går ihop?

 

 
 
Zara

Zara

16 mars 2014 12:51

Jag kan också känna sådär.
Inte så ofta längre tack och lov.
Jag tror att det för min del blir värre
när jag är stressad och pressad.

Det är väldigt svårt hur man ska hantera det.
Jag har några säkra kort och som sista utväg
kanelbullar och pepsi.
Jag brukar försöka att bara vara snäll mot mig själv
och göra det som känns minst jobbigt.

Hoppas det blir bättre för dig <3

http://onkens.blogspot.com

Sara Modigh

16 mars 2014 13:01

Tack

 
Ingen bild

Anna O

13 juli 2014 03:54

Hej Sara. Jag lider av ätstörning tillsammans med personlighetsstörningar (det senare har jag nyss fått veta genom tester hos psykolog) Jag gjorde GBP 2011 jippi tänkte jag nu ÄNTLIGEN ska jag få en normal kropp och slippa alla blickar på mig, så bittert besviken jag blev då ätstörningen blev förvärrad. Jag spyr inte och är precis som du skrev, livrädd för att spy, alltid varit så. Men jag äcklas av mat. Jag lagar mat åt min son men äter väldigt väldigt sällan av den själv. Min räddning är fullkornssmörgås och ost, och några nutrilett soppor, eller liknande av o till så jag vet att jag får i mig någon som helst näring. Brödet är nästan slut, måste köpa imorgon, då kom jag på att jag kan koka ett par ägg,det var så längesen jag åt ägg. Så blev det dags att äta, fick kanske ner en tesked, sen växte ägget i munnen o jag spotta ut det och kastade bort det. Gjorde en smörgås istället, finns en kvar till sonen till frukost. Det så jobbigt när ingen i sin närhet förstår sig på detta, så jag blev så glad att hitta någon mer där ute i världen som hade det likadant. Jag har ätstörningar men inte bulemi eller anorexi eller nåt sånt, aldrig haft det men däremot lidit hela livet av sockerberoende. Men nu förtiden får jag en jävla (förlåt jag svor) ångest, stor o stark ångest, att jag ätit, eller att jag inte ätit, så när det blir som värst blir det lugnande tabletter så man kan försöka tänka på nåt roligare.... Tack för att du hade den här sidan, den gjorde så jag slapp känna mig ensam.
Kram och godnatt
Med vänliga hälsningar Anna O i Värmland

Sara Modigh

13 juli 2014 12:40

Tack själv för att du delade med dig. Jag hoppas att du kommer ur den där ångesten så du slipper må dåligt och inte får näringsbrist. Vet att det är lätt att få det efter en sådan operation.

Kram Sara

 
Cornelia

Cornelia

Onsdag 7 nov 18:56

Hej Sara, min kompis är precis som du är/va hon äter aldrig maten i skolan och äter typ inte hemma.jag och hennes vänner är oroliga över hur hon mår och vi mår jävligt dåligt över att hon är sån. Hon får ont i huvudet är alltid trött, honkänner sig svimfärdig, vill typ spy 24/7. Har du något tips hur vi kan hjälpa henne?

http://Sara Modigh

Sara Modigh

Onsdag 14 nov 06:50

Det bästa är nog att ni försöker prata med henne om det och kanske försöka stötta henne till att våga ta emot hjälp för sin problematik.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - Onsdag 14 nov 06:55

Jag förstår inte vad det är som händer med mina mina känslor.  Samtidigt som jag känner mig så tom och likgiltig inför allt så har jag så mycket känslor inom mig.  Jag pendlar så fort mellan alla dessa känslor så jag inte hänger med.  Gråter, s...

Av Sara Modigh - Torsdag 6 sept 03:01

Vem är jag ens? Är detta mitt liv? Är det såhär det ska vara?    Jag vill bara fly från allt, försvinna... Men hur mycket jag än flyr kan jag inte springa ifrån livet. Livet som jag så innerligt hatar, jag avskyr allt med det. Den ständiga ån...

Av Sara Modigh - Söndag 19 aug 07:45

Varför försätter jag mig själv i destruktiva situationer? Varför söker jag mig till förövare för att återuppleva mina trauman? Vad vinner jag på att låta mig utnyttjas om och om igen?  Varför söker jag tröst i situationer som inte alls ger tröst. V...

Av Sara Modigh - Torsdag 19 juli 13:45

  Hon var en tillsynes vanlig tjej, alltid med ett leende på läpparna. Hon var nog lycklig en liten stund. Men med åren blev allt bara mörkare och tyngre.  Hon var deprimerad, men ville inte erkänna det, hon sa jämnt attt hon var okej. Men d...

Av Sara Modigh - Fredag 6 juli 04:02

           

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se