Ofta hör man kommentaren "Livet blir vad man gör det till" och visst ligger det väl en del i det. 

Mår man dåligt på ett eller annat sätt så kan förhållningssättet till det dåliga måendet vara avgörande för hur man kommer påverkas i livet av det dåliga måendet. 

Men att säga "Livet blir vad man gör det till" och mena att människor får skylla sig själva om de mår dåligt är bara ren idioti. För jag kommer inte ha mindre MS om jag hade haft ett positivare synsätt på min sjukdom. Men jag kanske hade mått sämre om jag hade haft ett dåligt synsätt. Men grunden till det dåliga måendet kommer ju alltid finnas oavsett hur man hanterar det.

Jag är innerligt trött på alla kommentarer om att personer som är sjuka på ett eller annat sätt bara ska rycka upp sig och vara lite mer positiva. För hur glad jag än är kommer jag ändå alltid ha MS, Asperger och ADD. Även om jag skulle bli den mest överdrivet positiva människa i världen så skulle det inte bota alla mina problem i livet. Det kanske skulle göra det lättare att bära men absolut inte göra mig frisk. 
 

Ni som påstår att alla med psykisk ohälsa bara är negativa jävlar som inte tar sig i kragen. Ni måste vara antingen väldigt obildade eller helt hjärntvättade av fördomar. 

Tänk ett varv till är ni snälla och inse att positivitet inte botar någon som är sjuk. Eller brukar ni skratta er friska från era sjukdomar?

HAHAHAHAHA nu är jag inte förkyld mer, hihihihhihihi, där försvann halsflussen, hehehehehe där botades min cancer!

eller vadå?

Jag är sur och trött och arg på allt och alla idag. Mest är jag trött på det eviga skuldbeläggandet. Det är alltid mitt eget fel att jag är sjuk för att jag inte är tillräckligt positiv, inte tillräckligt öppen, inte tillräckligt intresserad av att dricka mitt eget kiss eller hoppa på ett ben runt en gödselstack eller vad nu den senaste mirakelboten nu går ut på. 

Jag upplever verkligen inte mig själv som någon som är negativ och bara ser hinder. Jag har klarat otroligt mycket i mitt liv och har oftast en positiv syn och letar ständigt guldkorn i vardagen. Men bara för att jag förlitar mig på skolmedicinen betyder det inte att jag är negativ och sjuk för att jag sitter hemma och tycker synd om mig själv.

Jag litar på skolmedicinen för att jag litar på riktiga vetenskapliga studier med bevisad effekt. 

Som sagt en positiv inställning till livet gör det lättare att överkomma hinder. Men det tar inte bort hindren. Det är bara lättare att hoppa över om du inte har negativiteten tyngd på axlarna. 

Så istället för att beskylla och tynga ner de som mår dålig ännu mer, hjälp till att lyfta bort lite tyngd från deras axlar. Stötta och uppmuntra allt du kan. Hjälp till att bygga upp deras självkänsla och deras självförtroende så att de vågar se att det finns bra saker i livet också!

För de som är negativa är det oftast för att de förlorat förmågan att se det som är positivt, oftast för att de finns alldeles för mycket negativt i deras liv. Så istället för att bli ännu en negativ del i ett liv med redan för mycket som är negativt, välj att vara en positiv del!

 

Ruth

23 mars 2014 13:06

Alldeles riktigt, Sara, du är en mycket positiv person, du har gått igenom fler negativa händelser och sjukdomar än de flesta, men ändå väljer du att hitta saker, som du kan se positivt på. Du gör det så bra, starkt gjort! Kram

Sara Modigh

23 mars 2014 13:10

Tack så mycket :)

 

alicemathilda

23 mars 2014 17:17

Håller som vanligt med dig och känner igen mig RUSKIGT mycket. Tror det är detta: "Ni måste vara antingen väldigt obildade eller helt hjärntvättade av fördomar." Och kanske en släng av (gravt) bristande respekt + brist på empati. Människor skrämmer mig ibland. Man får vara noga med att påminna sig om att det är de som är ute och cyklar och försöka att inte låta idioter nå för långt in. Svårt ibland :( Men man är skyldig sig själv att stå upp för sin rätt att finnas till och ta sin plats även om man är sjuk eller udda på annat sätt. Många kramar <3

Sara Modigh

23 mars 2014 18:02

Människor skrämmer mig med ibland. Man förvånas ständigt över hur vuxna människor kan sparka på någon som redan ligger och sedan tycka att det är deras rättighet. Ibland blir man bara så trött på hela mänskligheten. Många gånger tror jag hela samhället vi lever i lider av empati-brist.
Men man får försöka att göra saker som man själv mår bra av och skita i alla idioter. Det finns små guldkorn även om de är svåra att hitta bland all sand.

Kram!

 

louise

23 mars 2014 18:11

Hoppas imorgon blir en bättre dag för dig! :)

http://vitmossa.blogg.se

Sara Modigh

23 mars 2014 19:47

Tack :)

 

Challizz

23 mars 2014 18:13

hej, snubblade över din blogg av en händelse på dayviews och fastnade direkt! härligt med en till som kämpar för att bryta diverse tabun mot olika sjukdomar! jag fortsätter gärna följa din blogg, kika gärna in på in med om du vill och följ min kamp så kan vi stötta varandra :) kram!

http://challizz.blogg.se

Sara Modigh

23 mars 2014 19:50

Roligt att höra :)

 

Ann-Marie

26 mars 2014 19:57

Ifjol när jag och dottern kom till New York, möttes vi av en jätteaffisch på väggen på flygplatsen. Minns inte exakt vad det stod, men typ såhär "you don't say to someone that have cancer, to stop having cancer, so why do you say it to a person with depression". Sååå sant

http://sduamgr.bloggplatsen.se

Sara Modigh

26 mars 2014 23:02

Åh så bra! Sådana affischer borde de ha har i Sverige också.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...