Låt mig bara klargöra en sak väldigt noga. Jag utnyttjar INGENTING för att få fler läsare!

Det jag skriver i min blogg kan många gånger vara om hemska och jobbiga saker som hänt i mitt liv. Men jag skriver inte om det för att tigga läsare, utan för att jag tycker att det är VIKTIGT att våga prata om det.

Det handlar alltid om att lyfta fram ett viktigt ämne så att andra som vart med om liknande vågar prata om sina upplevelser, och tro mig..Det är absolut inget som är lätt för mig. Många ord är svåra att skriva och ännu svårare att publicera. Det är väldigt svårt att vara öppen med saker som gör så ont. Det är jobbigt att visa sig sårbar och att lämna ut så privata upplevelser och känslor. 

Just detta inlägg jag fick denna kommentaren på är det absolut svåraste inlägg jag någonsin skrivit. För jag har ALDRIG pratat om det tidigare på ett sådant öppet sätt.  Tror ni inte att detta är något som jag helst hade tagit till graven. Det är extremt jobbigt att prata om. Men sanningen är ju att det är just det som är det stora problemet. 

Enligt BRÅ:s (Brottsförebyggande rådet) uppskattning anmäls bara knappt 20% av alla de sexualbrott som sker, varje dag och året om runtom i Sverige. 

Jag tror mycket beror på den skam man känner och också mycket på att man som tjej som blir utsatt för ett sexualbrott många gånger får höra att man får skylla sig själv eller bara tigger uppmärksamhet och i detta fallet då att det är sjukt att jag "använder det för att få bloggläsare".

Om det är något som är sjukt så är det ju att tjejer som blir utsatta för sexualbrott alltid tystas ner eller får höra att de får skylla sig själva eller att personer som pratar om sin smärta beskylls att bara tigga efter uppmärksamhet. Detta är ett samhällsproblem och jag tycker verkligen att ni som säger sådana här saker borde se över er attityd mot de som faktiskt vågar prata om svåra saker. 
Jag tycker det är väldigt tråkigt att vissa tycker att personer som vart utsatta för brott inte ska få prata öppet om det så att andra kan känna igen sig och finna lite tröst i att de inte är ensamma.

Jag vill nå ut till tjejer (eller killar) som varit med om liknande som mig, jag vill skriva om mina upplevelser och ha rätten att få belysa dessa stora problem som finns i vårt samhälle. Jag vill kunna få prata om min psykiska ohälsa, om vilka mediciner jag tar och vilka biverkningar jag får. Jag vill kunna prata om min MS och behandlingen mot den, Jag vill kunna prata om att jag haft självskadebeteenden och jag vill kunna prata om att jag blivit utsatt för sexuellt ofredande. Jag vill kunna prata om sorgen av att ha förlorat min mamma och jag vill att andra ska våga prata om sina svårigheter så att det kanske kan lyftas en tyngd från deras axlar. För det är jobbigt att bära allt helt ensam. Man behöver känna att man blir förstådd, att andra vart med om liknande och klarat sig igenom det. 

Det sjukaste av allt är väl inte att jag väljer att tala öppet om det som hänt mig i mitt liv. Det sjuka är väl att ett barn ska få bli utsatt för sexuellt ofredande utan att förövaren får något straff och nästan lika sjuk är din attityd när du försöker tysta ner någon som vågar prata om det!

 

Emma

27 mars 2014 13:41

lyssna inte på hon!!!
det är bara en avensjuk tjej som inte ha kommit nån vart i sitt liv!!

Du skriver den bästa bloggen och du har värkligen räddat mitt liv.

snälla sluta aldrig blogga!!!!!

http://lordbellatrix.tumblr.com

Sara Modigh

27 mars 2014 14:00

Har inga planer på att lägga ner mitt bloggande även om det är jobbigt ibland när man får kommentarer från människor som inte förstår varför man skriver om det som man skriver.

Blir glad att höra att min blogg kunnat hjälpa dig. Det är den främsta anledningen till att jag bloggar så tack för att du delade med dig av det :)

 

Annie

27 mars 2014 14:39

Lyssna inte på henne .. Hon är säkert avundsjuk på dig för att du har många läsare! Så tråkigt att det finns såna människor runt om oss i detta samhälle! Som bara måste sprida negativ energi och näthat ..
Suck säger jag bara ..

Stå på dig Sara!
Kram/

http://Lifebyannie.bloggplatsen.se

Sara Modigh

27 mars 2014 15:05

Tack så mycket :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...