Fredagar är inga bra dagar i min bloggstatistik. Jag har alltid haft färre läsare på helgerna, men just nu den senaste tiden har just fredagskvällarna vart de kvällar som statistiken är som lägst. 

Det är lite tråkigt för man kan skriva något bra och sedan får man ingen direkt respons för om någon sedan väl läser ett gammalt inlägg är det ingen som kommenterar. 

Ibland har jag svårt att hålla motivationen för bloggandet uppe. Speciellt nu när jag har så otroligt mycket annat att göra , vilket självklart gör att tiden för att sitta ner och skriva blir mindre. Jag hinner inte riktigt sitta och leta inspiration eller fixa bilder till inläggen. Vilket i sin tur gör det ännu svårare att känna sig inspirerad och motiverad att skriva. 

Men jag gör i alla fall så gott jag kan. 

Jag försöker verkligen lägga tid till att skriva så att det blir regelbundna uppdateringar. Mitt mål är att försöka skriva en gång om dagen och det har jag lyckats rätt bra med hittills. 

Men dagarna tycks bara bli kortare och kortare, för jag har så otroligt mycket som ska fixas inför bröllopet.

Nu är det ju mindre än en månad kvar så det är fullt upp. 

Om man får säga så om sitt eget bröllop så är detta verkligen den största utmaningen i mitt liv. 

Att stå i centrum på en stor fest är ju inte direkt något jag drömt om att få göra om man säger så.

Men jag tror på mig själv och att jag ska klara detta. 

Det är ju trots allt vår familj, släkt och några vänner som kommer vara där och majoriteten av människorna är ju sådana som jag känner även om det kommer några personer som jag aldrig träffat tidigare. 

I nuläget känns det rätt bra. Visst har jag rätt mycket ångest inför allt och det är väldigt jobbigt från och till. Men jag har gett mig fan på att lyckas och då ska jag också lyckas. 

Just nu är min största skräck att jag ska få ett skov precis innan bröllopet så att jag är för sjuk för att klara av det. Får jag exempelvis ett skov som det förra där jag inte kunde gå på flera dagar känns det ju rätt kört.

Man vill ju inte sitta i en rullstol och spy framme vid altaret direkt. Inte heller vill man ha en hand som skakar så att det inte går att få på ringarna och så man kastar mat över både sig själv och de som sitter runt omkring. Jag på allvar skakade så mycket att mat flög åt alla håll och kanter förut och jag stack mig hela tiden i kinden för jag missade munnen när jag skulle äta. Jag har haft tillräckligt många skov för att veta hur dålig jag kan bli. 

Så det är jag rädd för. 

Det skulle kännas fruktansvärt att lägga ut såhär mycket tid, planering och pengar och sedan inte kunna gifta oss på grund av min sjukdom. 

Det är ju inte direkt billigt att gifta sig och vi har verkligen fått spara pengar i flera år för att ha råd med detta kalaset. 

Men men, positiva tankar nu framåt. Jag har en av de mest potenta bromsmediciner som finns så det är klart att den hjälper nu..Jag ska inte få några skov.

Så då är det bara ångesten kvar och jag ska inte låta den stoppa mig heller!

 

Maria

28 mars 2014 18:12

Jag läser inte din blogg varje dag, varannan kanske men jag är dålig på att kommentera.
Men det är som du säger - trist att blogga när man har lite läsare, men samtidigt så skriver man mest för sig själv och ändå så bryr man sig om antalet läsare.

http://missmanic.se

Sara Modigh

28 mars 2014 19:53

Ja precis. Det är ju alltid kul att få respons. Speciellt nu när jag börjat blogga lite mer seriöst och lägger ner mycket mer tid på bloggen :)

 

Carro

29 mars 2014 08:05

Missförstå mig rätt. Det skulle förstås vara ett elände om du får ett skov. En smärre katastrof! Men ett bröllop betyder EN sak och det är att du äntligen får avge löftet till människan du älskar. MS eller ångest, förkylning eller ett brutet ben. Shit happens! Men när du vaknar dagen efter och för första gången får säga godmorgon till din äkta make så ser du vad som är viktigt.
Jag håller tummarna för att du får må bra och önskar er lycka och välgång i ert kommande liv som äkta makar!
(Stalkern som tycker du är så klok)

Sara Modigh

29 mars 2014 11:37

Tack så mycket :)
Jag hoppas verkligen att jag får ta mig igenom den dagen smärtfritt. Jag tror på att det kommer gå, för det har jag bestämt :P

 

Maria

29 mars 2014 13:44

Är det okej om jag länkar till din blogg från min? Jag har dig bara sparad som bokmärke men jag håller på att rensa listan nu men vill fortsätta följa dig :)

http://missmanic.se

Sara Modigh

29 mars 2014 17:13

Jadå det är helt okej att du länkar :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...