Direktlänk till inlägg 7 april 2014
Ja, just nu vet jag inte riktigt vad jag ska tro eller tänka. Känns som jag hållet på att tappa förståndet eller något.
Min yrsel som kommer när jag reser mig är tillbaka igen efter ett kort uppehåll. Vet inte varför jag blir så yr. Men antar att det kan röra sig om blodtrycksfall när jag reser mig.
Många gånger när jag ställer mig upp svartnar det för ögonen och det snurrar till i huvudet. Nu har det också blivit så att all känsel i armarna och händerna blir helt konstig. Det känns som en våg av iskalla myrkrypningar. Precis som om all blodtillförsel stryps av eller nått. Likadant blir det om jag blir rädd. Poff säger det så blir det kallt och stickigt i händerna i någon sekund.
Det är en väldigt mysko känsla.
Inte nog med detta, jag typ "tappar hjärnan" eller hur man ska förklara det. När jag skulle gå på toa här om dagen satte jag mig nästan på en liten sittpuff som vi har stående i badrummet för att vi förvarar tvål och sådant i den, istället för att sätta mig på toaletten.
Sedan en annan gång så skulle jag stänga vardagsrumsdörren och stod i en lång stund och famlade med handen för att hitta låset. För att sedan inse att vardagsrumsdörren självfallet inte har ett "toalettlås".
Vad är det som händer? Jag fattar inte.
Så här virrig och tankspridd har jag aldrig varit. Jag har dessutom börjat förlägga saker hela tiden. Vet inte hur många gånger jag slarvat bort min mobil, mina glasögon eller andra saker. Det tycker jag är jättejobbigt för jag har alltid haft superkoll på var allting är. Även saker som Jakob lagt ifrån sig någonstans har jag haft koll på vart det ligger.
Som om detta inte räckte så har jag igen börjat få (än så länge knappt märkbara) talsvårigheter. Jag tänker en mening i huvudet och blir sedan helt chockad när det helt plötsligt kommer ut ett helt annat ord än det jag tänkte säga. Det går liksom inte att förklara. Det är som om min mun blir kapad av någon annan som slänger ut fel ord.
Hemma med Jakob kanske det inte spelar så stor roll. Men tänk när vi gifter oss!
" jag vill älska dig,
dela glädje och sorg med dig
och vara dig trogen
tills robotar skiljer oss åt."
Det skulle ju vara jättehemskt!
Just nu känns det som om jag inte vill prata inför någon annan än Jakob för jag vet inte vad som kan ploppa ur min mun.
aja, jag får försöka att inte tänka mer på det just nu. Tillbaks till uppdateringen om vad som händer i min kropp.
Sedan jag satte in spiralen och skar ut p-staven så har min nervsmärta ökat väldigt mycket. Det bränner som en solbränna på ryggen hela tiden och fram åt kvällarna klättrar jag nästan på väggarna för att jag inte kan koppla bort smärtan. Jag misstänker att det kan vara så att smärtan av att ta ut P-staven utan ordentlig bedövning tillsammans med smärtan från att sätta in spiralen triggade igång något som gör att min nervsmärta känns värre.
Utöver dessa saker så har jag väl bara lite "smågrejer" som huvudvärk många dagar i veckan, feberkänsla som kommer framåt eftermiddagarna, diarré i en månads tid, Trötthet på morgonen och att jag får varma röda fötter eller händer som nästan känns lite inflammerade då och då.
Jippie vilket roligt liv jag har!
Ser nästan lika sjuk ut som jag känner mig dessutom :(
Men men. Man får väl se det positivt. Det kunde ju vart värre. Det HAR varit värre!
Nu har jag klagat färdigt för idag. Blir bara ledsen av att tänka på all skit så nu ska jag försöka distrahera mig med något annat. Har ni några tips på hur man kan göra för att distrahera sina tankar från en kropp som strejkar så skriv gärna en kommentar så blir jag kanske lite gladare.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se