Oavsett vad du anser vara bluff och ej, så är mina problem verkliga!
Jag har extrema svårigheter och mår väldigt dåligt både psykiskt och fysiskt. Jag kämpar allt jag kan dagligen för att hålla mig över ytan.

Om jag inte kämpar dygnet runt, varje timme, varje minut och varje sekund så sjunker jag och det fort.

Att leva med psykisk och fysisk ohälsa är allt annat än lätt och mina problem är ingen bluff. Det är en verklighet och inget att nedvärdera genom att säga till mig att all psykiatri är bluff och att jag inte är sjuk utan att det bara är vad jag tror.

Tror du inte att jag kan avgöra om jag har problem eller ej själv?
Tror du inte att jag inte känner om jag är sjuk eller ej?
Tror du inte att jag själv förstår mina egna svårigheter och begränsningar?

Eller skulle du inte kunna känna om du var förkyld? Skulle inte du kunna avgöra om du var trött eller pigg? Ledsen eller glad? Sjuk eller frisk?

Vad får dig att tro att jag saknar den förmågan att förstå min kropp och mitt sinne?

Vad är det som får dig att göra ett sådant uttalande om att jag är frisk men inte känner det själv?

Vad grundar du dina uttalanden på? 

Ibland undrar jag hur människor tänker. Varför går man in på någons blogg och skriver att den inte alls är sjuk. Hur ska man egentligen bemöta dessa kommentarer? Jag är trött på att psykisk ohälsa aldrig tas på allvar. Jag är trött på att människor säger åt psykiskt sjuka att det bara är att sluta vara ledsen/ha ångest och ta sig i kragen. Om det vore så lätt skulle man väl aldrig må dåligt?

Det är inte så att man är frisk men inte känner det. Psykisk ohälsa är också sjukdomar/funktionsnedsättningar/störningar precis som fysiska ohälsa.

Sluta beskylla de som är sjuka! Vi ha inte valt våra sjukdomar och det är inte heller så att vi bara tror att vi mår dåligt! Psykisk ohälsa är ett väldigt stort problem för väldigt många människor och måste tas på allvar.

"Tidigare studier visar till exempel att fler än var tredje person i Sverige anser att samhället bör skyddas från personer med psykisk sjukdom och fler än var femte skulle inte bjuda in en person i sitt hem om de visste att personen har en psykisk sjukdom" Journalister måste bli mer noggranna 

Detta är synen vi har på psykisk sjukdom, många tar idag avstånd från människor som drabbats av psykisk ohälsa.

Psykisk ohälsa är idag så vanligt att tre av fyra har erfarenhet av psykisk ohälsa antingen genom att de själva är drabbade eller genom att de har en anhörig som har drabbats av psykisk ohälsa. Så då kan man ju fråga sig varför så många har en rädsla och så stor okunskap om något som är så vanligt?
Mycket beror nog på medias inflytande. Så mycket som 40% av alla artiklar om psykisk ohälsa handlar om våldsbrott vilket är mycket beklagligt. 

Medias vinkling av psykisk ohälsa bidrar till mer okunskap och fler fördomar vilket i sin tur försvårar tillfrisknandet för de som drabbas eftersom många drar sig för att söka hjälp av rädsla för att klassas som psykiskt sjuka. 

Det är ofta så att psykiatriska diagnoser skrivs ut i artiklar om våldsbrott som egentligen inte kan styrkas, då det många gånger är baserat på diagnoser satta av grannar, polismän eller journalister.

Detta bidrar så klart till ännu mer oförståelse och okunskap när det gäller olika psykiatriska diagnoser.

Några som är populära att använda i media är "Psykopat" och "ADHD". 

Men sanningen är att de allra flesta människor med psykisk ohälsa har aldrig och kommer aldrig att begå ett brott. Men när man läser om psykisk ohälsa i tidningar ser det onekligen ut som att alla med psykisk ohälsa är kriminella och är potentiella mördare. 

Men det är inte en spegling av verkligheten utan en förvridning i från media. 

Det skulle gå att likställa med att media börjar skriva om att alla mördare röker. Tillslut efter ett par decennium kommer alla vara rädda för folk som röker och ta av stånd från rökare baserat på de fördomar det fått lära sig av media. 

Jag tycker det är otroligt viktigt att lyfta fram hur media påverkar människor som är drabbade av dessa diagnoser som de använder för att betona hur "galen och farlig" en brottsling är. 
Jag tycker också att det är viktigt att poängtera att bara för att någon har en diagnos och begår ett brott så behöver inte diagnosen vara orsaken. 

Media borde ju vara en plats där man kan få kunskap och chansen att lära sig, inte en plattform för att sprida okunskap och fördomar. Inte en plats där man diskriminerar en redan utsatt grupp. 

Jag tycker att det är på tiden att man slutar använda psykiska diagnoser för att beskriva hur farliga, galna eller våldsbenägna människor är. Detta geller både media och folk i allmänhet. Sluta sätta diagnoser på människor som enligt dig beter sig illa!

Uttrycket "Hon är psykiskt sjuk" när man beskriver någon som beter sig konstigt kränker en hel folkgrupp och bidrar till att öka fördomar och försvåra livet för de som är sjuka på riktigt. 

"Hobbypsykologer borde avlivas" i mitt tycke. I alla fall de hobbypsykologer som sätter diagnoser på alla människor de anser vara "fel".

Att man gång på gång drar paralleller mellan psykisk sjukdom och oönskade beteenden eller till och med brott gör man (kanske omedvetet) en hel grupp människor en stor ogärning. Många människor idag förknippar psykisk ohälsa med våld och kriminalitet och vi måste sätta stopp för detta. Ingen ska behöva gå och vara rädda för att söka hjälp för sina problem av rädslan att bli utstötta och diskriminerade. 

Jag var tre/fyra år första gången jag fick dödsångest. Jag minns att tittade på ett inspelat avsnitt av Pelle Svanslös julkalender. Plötsligt var paniken bara där. Jag kunde inte andas, inte prata. Sedan dess har det fortsatt.

 

Igår var det möhippa och full fart hela dagen. Det var otroligt roligt!

Dagen började med att möhippe-gänget kom och klädde mig fint.

Sedan åkte vi iväg och så fick jag lite uppdrag att fullfölja. 

Jag skulle blandannat fotografera vissa saker som exempelvis två djur tillsammans, tre blommor, ett gammalt par som håller hand och något som gör mig glad. 

Här är bilden som symboliserar något som gör mig glad:

Sedan åkte vi upp till A6 köpcenter och där fick jag gå in på kicks och få en "fin" sminkning. 

Efter att ha sprungit runt på a6 gick vi till Ikea och fikade och på vägen fick jag be 5 personer om äktenskaps råd. 

Några av råden jag fick var:

Kompromissa och kramas mycket

Gå aldrig till sängs ovänner

och 

Var snäll och ärlig.

Sedan åkte vi hem och pysslade lite inför bröllopet

och sedan var det dags för klädbyte. Med min nya outfit gick vi sedan till Willys där jag fick handla lite mat som vi sedan åkte med hem till Jakobs föräldrar där vi mötte upp Jakob och svensexegänget.

Väl där åt vi mat, spelade bordscurling och spelade Mario kart. Jag förlorade helatiden i Mario spelet men tjejerna vann på Curlingen. 

Det har varit en lång dag med otroligt mycket skratt och jag är så glad att fått vara med om en så rolig dag. 

Så jag vill tacka alla som var med för denna underbart fina dag och vi ses snart igen och jag hoppas att det blir lika roligt då. Bara två veckor kvar tills jag är gift nu :)

Har du någon gång fått höra kommentaren "det är ju ingen rolig sjukdom det där"? Det har nämligen jag fått höra vid ett par tillfällen. Då undrar man ju så klart. Vilka sjukdomar är roliga?

Kan inte direkt komma på någon sjukdom som skulle vara rolig att få. 

Däremot kan jag komma på sjukdomar som kanske skulle vara mindre jobbiga. Men jag kan också komma på massor som jag skulle tycka var värre också! 

MS är definitivt en för djävlig sjukdom och jag skulle gärna byta bort den mot nått mindre djävligt. Något som inte var kroniskt och obotbart. Något som inte kan göra mig svårt handikappad i framtiden.  

Men men, nu är det som det är och man får göra det bästa möjliga av situationen. 

Jag lever en dag i taget och gör så gott jag kan för att inte oroa mig över sommaren, behov utav rullstol, framtida skov eller att drabbas av PML.

Just nu är jag i en rätt bra period. Men det finns ju massor med små saker som stör mitt vardags liv, som till exempel värmekänsligheten, den brännande smärtan, myrkrypningarna och den ständiga feberkänslan. 

Varje gång jag upplever en ny känselstörning blir jag nervös att det är starten på ett nytt skov. 

Just nu har jag fått ett relativt nytt symptom och det är att jag då och då får en ilning av iskalla myrkrypningar i händerna. 

Det mest handikappande är ju värmekänsligheten. Redan nu känner jag hur jobbigt det är att åka bil när bilen stått i solen. Jag vågar inte ens tänka på hur det kommer bli i sommar när det är varmt på riktigt. 

Förra sommaren fick jag ju så gott som isolera mig under hela sommaren, för jag klarade verkligen inte av värmen. 
Antar att det kommer bli likadant denna sommaren för redan nu sitter jag ju med AC:n på lägsta inställningen och dör av värmeslag ändå. 

Usch uscu usch...

Ja ja, Den dagen den sorgen. Jag tjänar inget på att gå och oroa mig över det nu. Jag får passa på att vara ute mycket nu innan det blir för varmt istället. 

Jaa, nu är det då sannerligen fullt upp! 

Idag: prova den nya klänningen för att se hur mycket den behöver läggas upp. Sedan hem och fixa med bordsplacering, fixa med allt pyssel, skriva gästinformation om alla gäster och sedan är det dags att åka till tandläkaren igen. 

Efter det kommer Ruth och ska hjälpa till att skriva gästinfo om Jakobs släktingar. 

(Det är inte den klänningen som jag ska ha på bilden)

Igår var vi hos farmor och farfar och dagen innan dess var vi hos pappa för att laga skitbilen som ännu en gång är trasig och dagen innan dess var vi hos mormor och planerade. Sedan utöver allt detta så är det ju ett ständigt pyssel med att göra placeringsskyltar och sy servettringar och allt annat som vi kommit på att vi ska göra själva :P

Men det känns som om saker börjar falla på plats, många delar är färdiga så det känns skönt. 

Har fått hem skorna, köpt ny brudklänning, tärnornas kläder är fixade, slipsar till killarna är färdigt och sminket som skulle köpas är köpt...

På tal om sminket. Jag var på Make up store för att köpa ett läppstift och en maskara till bröllopssminkningen. Jag som inte har så stor koll på smink gick in och bad om att få ett läppstift i en neutral färg. Då målade hon på lite läppstift och när jag såg mig själv i spegeln trodde jag att jag skulle svimma. Om det inte var för att 1 April precis varit så hade jag trott att det var ett skämt. På riktigt herregud vad hemskt det såg ut :P

Vet inte om det är normalt men hon hade målat med läppenna utanför min mun för att få den att se större ut. Det såg ju ut som om jag va en clown eller något för det var så mycket färg utanför läpparna. Hon hade dessutom målat så på sig själv också så då vågade jag inte säga något. Tack och lov fick jag sminka av mig innan jag gick ut från affären :P

Som sagt det är fullt upp nu är det bara två veckor och 3 dagar kvar till bröllopet. Det börjar bli väldigt pirrigt nu :P 

Ja, just nu vet jag inte riktigt vad jag ska tro eller tänka. Känns som jag hållet på att tappa förståndet eller något. 

Min yrsel som kommer när jag reser mig är tillbaka igen efter ett kort uppehåll. Vet inte varför jag blir så yr. Men antar att det kan röra sig om blodtrycksfall när jag reser mig. 

Många gånger när jag ställer mig upp svartnar det för ögonen och det snurrar till i huvudet. Nu har det också blivit så att all känsel i armarna och händerna blir helt konstig. Det känns som en våg av iskalla myrkrypningar. Precis som om all blodtillförsel stryps av eller nått. Likadant blir det om jag blir rädd. Poff säger det så blir det kallt och stickigt i händerna i någon sekund. 

Det är en väldigt mysko känsla. 

Inte nog med detta, jag typ "tappar hjärnan" eller hur man ska förklara det. När jag skulle gå på toa här om dagen satte jag mig nästan på en liten sittpuff som vi har stående i badrummet för att vi förvarar tvål och sådant i den, istället för att sätta mig på toaletten.

Sedan en annan gång så skulle jag stänga vardagsrumsdörren och stod i en lång stund och famlade med handen för att hitta låset. För att sedan inse att vardagsrumsdörren självfallet inte har ett "toalettlås".

Vad är det som händer? Jag fattar inte.

Så här virrig och tankspridd har jag aldrig varit. Jag har dessutom börjat förlägga saker hela tiden. Vet inte hur många gånger jag slarvat bort min mobil, mina glasögon eller andra saker. Det tycker jag är jättejobbigt för jag har alltid haft superkoll på var allting är. Även saker som Jakob lagt ifrån sig någonstans har jag haft koll på vart det ligger.

Som om detta inte räckte så har jag igen börjat få (än så länge knappt märkbara) talsvårigheter. Jag tänker en mening i huvudet och blir sedan helt chockad när det helt plötsligt kommer ut ett helt annat ord än det jag tänkte säga. Det går liksom inte att förklara. Det är som om min mun blir kapad av någon annan som slänger ut fel ord. 

Hemma med Jakob kanske det inte spelar så stor roll. Men tänk när vi gifter oss! 

" jag vill älska dig, 
dela glädje och sorg med dig
och vara dig trogen
tills robotar skiljer oss åt."  

Det skulle ju vara jättehemskt!

Just nu känns det som om jag inte vill prata inför någon annan än Jakob för jag vet inte vad som kan ploppa ur min mun. 

aja, jag får försöka att inte tänka mer på det just nu. Tillbaks till uppdateringen om vad som händer i min kropp.

Sedan jag satte in spiralen och skar ut p-staven så har min nervsmärta ökat väldigt mycket. Det bränner som en solbränna på ryggen hela tiden och fram åt kvällarna klättrar jag nästan på väggarna för att jag inte kan koppla bort smärtan. Jag misstänker att det kan vara så att smärtan av att ta ut P-staven utan ordentlig bedövning tillsammans med smärtan från att sätta in spiralen triggade igång något som gör att min nervsmärta känns värre. 

Utöver dessa saker så har jag väl bara lite "smågrejer" som huvudvärk många dagar i veckan, feberkänsla som kommer framåt eftermiddagarna, diarré i en månads tid, Trötthet på morgonen och att jag får varma röda fötter eller händer som nästan känns lite inflammerade då och då. 

Jippie vilket roligt liv jag har!

Ser nästan lika sjuk ut som jag känner mig dessutom :(

Men men. Man får väl se det positivt. Det kunde ju vart värre. Det HAR varit värre!

Nu har jag klagat färdigt för idag. Blir bara ledsen av att tänka på all skit så nu ska jag försöka distrahera mig med något annat. Har ni några tips på hur man kan göra för att distrahera sina tankar från en kropp som strejkar så skriv gärna en kommentar så blir jag kanske lite gladare.