Direktlänk till inlägg 21 juni 2014
Att inte kunna hålla sig för skratt när det är viktigt att inte skratta är otroligt pinsamt, något jag fick erfara idag...I kyrkan!
Var på gudstjänst i dag för att titta på när min mormor dansade folkdans. Det var så länge sedan jag såg det nu, och det var kanske sista året de skulle dansa.
Det var jättetrevligt att se och det drar fram många minnen. Vi brukade titta på när de dansade vare midsommar när vi var små.
I alla fall, så var vi på gudstjänsten och när vi skulle sjunga kunde jag verkligen inte hålla mig för skratt. Det var så otroligt hemskt.
Jag satt bredvid en man som sjöng för full hals och levde sig in i sin sång... Han lät PRECIS som ett får som bräker.
Jag blev så chockad och full i skratt, och ju mer jag tänkte "jag får inte skratta, Jag får inte skratta" desto svårare var det att hålla masken. Tillslut rann tårarna och jag visste inte vad jag skulle ta mig till..
Har nog aldrig vart med om en gudstjänst med så många psalmer förut, eller så var det för att det var så svårt att försöka hålla sig för skratt att låtarna kändes oändliga.
Usch så hemsk jag känner mig. Brukar verkligen inte skratta åt människor, men jag har aldrig någonsin hört något liknande förr.
Efter gudstjänsten var det fika. Det bjöds på jordgubstårta. Sedan dansade vi runt en liten midsommarstång. Det var många år sedan jag gjorde det sist. Det var väldigt trevligt måste jag säga.
Fick även prova mormors dräkt
Kanske kulle ta och börja dansa Folkdans?
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se