En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Alla inlägg under juni 2014

Av Sara Modigh - 5 juni 2014 14:45

Det finns något som gör mig väldigt upprörd och det är det här med det organiserade tiggeriet.

Nej inte tanken på att det skulle finnas en liga som satt i system att tjäna pengar på tiggeri, utan på det faktum att människor köper historier om att tiggare tjänar tusentalskronor på stackars givmilda svenskar. Att människor hellre låter bli att ge en tiggare pengar än att "riskera" att ge pengar till en liga. En liga som tjänar så otroligt mycket pengar..

Ja, ni kanske skulle säga upp er från era jobb och organisera en egen tiggarliga?


 Ett foto av en lapp uppsatt i en matbutik i en förort till Uppsala genererade många delningar på Facebook. På denna lapp kunde man läsa att en tiggarliga på 6-7 personer drog in en månadslön på 700 000 - 900 000 kronor. Det är alltså en månadslön på hundratusen kronor på att tigga. 

Redan där bör man väl ana oråd? 

 

Säg att man jobbar i genomsnitt 40 timmar i veckan, det blir 160 timmar i månaden vilket innebär att en månadslön på hundratusen är en timlön på 625 kronor. Hur mycket brukar du ge en tiggare? Några små mynt? En tjuga kanske? En femtiolapp?

Säg att en medelperson ger tjugo kronor. Det innebär att trettio personer i timmen måste ge pengar. Det är en person varannan minut... Hur ofta ser du någon ge pengar till en tiggare? 


Ännu ett foto som cirkulerar på socialamedier är fotot av en kvinna som tigger och har en moiltelefon.

 

Det strömmar in hatiska kommentarer under detta foto och många verkar se mobilen som ett statusföremål, något som bara rika välbärgade människor har råd med. Kanske de lever i ett annat årtionde än mig, vad vet jag? Yuppienallen är rätt död, idag är mobilen inte så status längre.

Faktum är att mobilen har blivit en viktig del i människors liv världen över och även i de allra fattigaste delarna av världen. 
Sex miljarder människor har tillgång till mobiltelefoner medan endast 4,5 miljarder har tillgång till toaletter (1) och i Burundi har endast 4 procent av människorna elektricitet, men nästan alla har en telefon. Många lägger en femtedel av sin lön på att hålla sin mobil laddad. 

 

Mobiltelefoner prioriteras högt, och jag förstår varför. 

Tänk dig att du måste lämna dina barn, kanske sjuka och utsvultna. Åka tusentals mil bort för att hålla dig och din familj vid liv. Skulle du inte då prioritera att ha en kontaktlinje mellan dig och din familj?

 

Men en mobil är ju jättedyr tänker du kanske då, precis som många andra tänkt och kommenterat under bilden. Men nej. Så behöver fallet inte vara. 
Sanningen är att det finns många välgörenhetsorganisationer som skänker bort mobiler och kontantkort till personer som lever i utsatthet. 

Så man kan vara fattig, utsatt OCH ha en mobiltelefon!

 

Av Sara Modigh - 2 juni 2014 22:58

idag så åkte jag och badade i Uddebosjön för första gången i år. Det var faktiskt över förväntan varmt i vattnet. Dock inte jättevarmt på land eftersom det blev rätt sent på kvällen. Var ju tvungen att leta efter ett par badbyxor på A6 vilket inte är det lättaste. 
Vi lever i ett samhälle där detta är vad vi möts av för bilder över hur vi ska se ut i bikini:

     

Vilket jag definitivt inte gör. 

Det är svårt att hålla modet uppe när man känner sig helt fel och missanpassad och det är ena minimala trosan efter den andra. 

Är det så svårt att tillverka bikinis i mer än ett format!


Ett tag där så kändes det som om jag skulle brista ut i gråt mitt i affären och tankar på plastikkirurgi flög förbi i mitt huvud för någon sekund. 

Sen kom jag på. Det är inte mig det är fel på som inte passar kläderna det är kläderna det är fel på som inte passar mig. Jag kom även att tänka på denna bilden:

 

och så kände jag lite som så..F-YOU samhällsideal!

   Här kommer lite fucking reality istället

 


Jag är så trött på att behöva må dåligt över min kropp. Jag kommer aldrig ha en tight och trimmad kropp, det liksom går inte. Det är bara att inse att jag alltid kommer ha fladdrande hud överallt. Kanske är dags att börja jobba på den där självkänslan igen.


För vad spelar det egentligen för roll om man har den snyggaste kroppen i stan så länge man mår bra och kan ha roligt? Det borde väl ändå vara att ha roligt som fokus ska ligga på en dag på stranden.


Köpte definitivt inte den där minimala bikinin utan jag valde ett bekvämare alternativ:

 

   och jag är nöjd, för nu kan jag plaska omkring i vattnet och ha roligt!


Av Sara Modigh - 2 juni 2014 11:30

ibland flödar inspirationen och idéerna och sen tar det bara totalstopp. 

Har just nu 11 påbörjade inlägg och hittar inte inspirationen eller orken att skriva färdigt ordentligt på något av dem...

 

Får se hur många som någonsin kommer kunna publiceras. Ska försöka skärpa till mig och sätta mig ner och faktiskt skriva. Har lagt så mycket tid och kraft på denna blogg och bloggen är mitt hjärteprojekt som jag jobbat med i så många år så jag kan ju inte sjabbla bort allting nu!


Tror att mycket har med att göra att jag känner mig ensam. 


Kanske en ny bloggdesign piggar upp och inspirerar till att skriva vidare på alla inlägg?

Av Sara Modigh - 1 juni 2014 14:00

Jag är nere i en svacka igen. Orken och lusten till att göra saker är som bortblåst och det känns som om saker bara går fel hela tiden. Sen tycker jag att det är så tråkigt att allt bara går sönder eller kostar en massa pengar. 

Beställde ju den där jäkla kylvästen och 150 spänn kostade det att frakta den..Alltså va fan hundra 150 kronor för att skicka en liten väst?? Sen kostade det dessutom 50 kronor bara för att få betala västen! Det spelade ingen roll om man betalade via faktura, internetbanken eller genom postförskott..de skulle ändå ha femtio kronor för det. Alltså det är ju helt sanslöst vad pengar man ska krama ut då.. som om jag tycker det är kul att vara sjuk och behöva ha västjäveln för att överleva sommaren. Sen när jag fick västen så kom den i fel färg och den var alldeles för stor så tjohopp för att skicka tillbaka den och beställa en ny..

Ful som stryk och otroligt obekväm är den också. Jag hoppas att den sitter bättre i en storlek mindre men sådan tur har jag väl inte. 


gnäll gnäll gnäll. En massa gnäll. Men det känns som jag behöver gnälla av mig och på något sett känns det som om bloggen är enda stället jag kan avreagera mig på. Kanske är därför antalet bloggläsare har halverats den senaste tiden. Det är som i verkliga livet. När det börjar krisa och man mår sämre så försvinner helt plötsligt halva umgängeskretsen. Det är när man behöver människor som mest som de försvinner tyvärr och det har jag fått lära mig den hårda vägen. 


Jaja, när jag ändå håller på att gnälla och folk har tröttnat på mig kan jag lika väl fortsätta med alla äckliga problem jag har med min kropp också.
Jag har sedan typ februari någon gång haft väldigt mycket problem med magen. Först var jag förstoppad i två veckor för att sedan totalvända till det motsatta. Sen satt det kvar i två månader. Jag fick springa på toa om och om igen hela dagarna som om jag inte hade något bättre för mig liksom. Fick inte ens sova ostört under nätterna. I alla fall så försvann det i typ en månad och är tillbaks igen. I natt har jag fått gå upp 3 gånger för att gå på toa och jag orkar inte att detta ska börja om igen. Tänk om det håller i sig i flera månader igen? 
Dessutom börjar min hjärna kännas kokt igen. Känns just nu som om jag bara skulle vilja stoppa upp en sked i näsan och gröpa ut hjärnan genom näsborren och stoppa in den i frysen för ett tag. 


Sen är det ju det där med alla blåmärken också, jag har nog inte varit utan blåmärken på benen sen förra året. Jag fattar inte var de kommer ifrån? Det är ju främst smalbenen, knäna och fötterna de sitter på, men även låren, armarna och händerna har blåmärken då och då. 

       
Även fast jag varit på vårdcentralen och de säger att det inte är någon fara (utan att göra några tester) så kan jag inte sluta tänka på det och oroa mig..Jag menar förra gången det inte var någon fara så var det ju Multipel skleros. Så tror inte riktigt att jag kommer lita på den där vårdcentralen någonsin igen för det maler ju ständigt i huvudet hur de bortförklarade mina extremt tydliga MS symptom med att vara ångest. 

Sen det faktum att jag nästan svimmar varje gång jag reser mig upp, inte kanböja mig framåt för det känns som om skallen ska explodera och att jag inte kan lyfta händerna ovanför huvudet utan att förlora all kraft och få tusen nålar i armarna.. FML


Nä, just nu vet jag faktiskt inte vad jag ska göra. Får väl försöka tänka på annat. Någon som vill distrahera mig?



Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se