Jaa, Inatt så sov jag något så otroligt dålig. Jag vaknade om och om igen. Så när klockan var runt åtta på morgonen gav jag upp. 

Då tänkte ja, efter som jag är uppe ovanligt tidigt och Jakob är ledig så kanske vi ska ta och åka till Ullared. Sagt och gjort. Jag gjorde mig i ordning och packade lite saker vi skulle ha med medans Jakob åkte och lämnade vår bil på verkstaden. När han kom hem i gen var jag färdig och så tog vi Jakobs pappas bil, åkte hem till hans föräldrar och bytte bil med dem så vi istället fick ha hans mammas bil.. De är så otroligt snälla som låter oss låna bilar så mycket nu när våran totalt gett upp. 

Vid typ halv ett var vi framme vid    Gekås...och Herre vad mycket folk det var. Jag har aldrig varit med om något liknande i hela mitt liv. Man kunde på riktigt typ bara gå tre steg åt gången. 

Så efter ett tag kände vi oss rätt trötta på folkvimlet och jag var sjukt trött i benen och hade jätteont i ryggen. Men det löste vi genom att jag fick åka kundvagn

Sen bestämde oss för att köra vidare till Varberg. Vi tänkte titta på Varbergs fästning, men det blåste och regnade så mycket så det var inte så intressant. Inte kunde vi bada i havet heller. :(

Men vi gick på restaurang i alla fall...

Det var väldigt trevligt :)

Jag vann ju ett presentkort på en restaurang i Varberg på min möhippa så nu kom det till användning också hehe..

Eftersom det regnade så mycket så åkte vi tillbaka till Gekås och gick den sista timmen där inne tills det stängde. 

Vilken skillnad i folkmängd det var!
Han kolla väldigt mycket mer, och hittade saker vi inte såg första varvet så vi handlade lite till :P

Vi hittade lite kläder vilket var väldigt bra för jag har knappt något att ha på mig längre. 

Är väldigt nöjd med dagen måste jag säga!

 

MiaMiaMia

17 juli 2014 00:33

En väldigt ensam människa som ironiskt nog uppskattar att vara social över allt annat. Jag är varken en ensamvarg eller eremit men däremot lever jag mycket riktigt som en. Mycker förtryckt av depression, något jag håller på och kämpar emot och vinner över trots att jag inte kommer längre i jakten. Allt som händer får en att kännas sig värdelös, liten, obetydligt och omöjlig, så om någon kan bevisa motsatsen skulle det vara fantastiskt. Men det kommer väl aldrig att hända? /Min E-mail: mia2@home.se

Sara Modigh

17 juli 2014 12:22

Ja, Det är väldigt svårt att bygga upp nya vänskapskontakter. Nu vet jag inte vart du bor. Men i vissa städer finns det ju sådana där "träffa nytt folk" sidor på Facebook där de hittar på saker tillsammans. Jag tror att det kan vara ett bra sätt att hitta vänner med liknande intressen.

 

Alice

17 juli 2014 13:31

Alltså bilden med kundvagnen är typ det sötaste jag sett :D Så himla mysig dag ni verkar ha haft. Vill också till Ullared! Ååå vad jag vill dit nån gång, har aldrig varit där. Blir lika sugen varje gång det där Ullared-programmet kommer på tv. Min kille verkar inte lika taggad dock, haha. Kram från en trogen läsare

http://lillaa.blo.gg

Sara Modigh

17 juli 2014 13:33

Haha ja, det var jobbigt att gå på Ullared :P

Du får tjata lite på honom. Ullared är ju ett måste att testa någon gång. Det är ju en upplevelse hehe

 

MiaMIaMIa

22 juli 2014 20:14

http://miamiamia.bloggplatsen.se/

På andra sidan fönstret Att leva med ett osynligt handikapp!



Välkomna hit!



Så föddes ännu en blogg bland miljontals andra bloggar!

Så grattis bloggen på födelsedagen!




Om bloggen!




För någon som aldrig lidit av psykisk ohälsa kan det vara svårt att förstå hur det påverkar ens liv.
Ser du en människa med gipsat ben kan du förstå att det gör ont och förstår att personen måste ha kryckor och vila. Men en människa som tycks vara helt normal, torde väl inte behöva mediciner och sjukskrivning?!

Det är ett osynligt handikapp, som en fönster-ruta. En osynlig barriär mellan mig och resten av världen.

Idag uppmärksammas ämnet psykisk ohälsa mer och mer, och det spåret vill vi fortsätta bygga på!

ALLA bär vi bördor och de flesta är inte själv-valda.
Vi gör det bästa vi kan av vår situation med de resurser vi har, och det borde räcka. Ingen är perfekt, men trots det ställer vi ofta krav på oss själva där vi tror att vi måste vara just perfekta för att vara bra nog, för att bli älskade, respekterade och passa in.

Det är viktigt att vi törs prata om hur det är att leva med psykisk ohälsa och neuropsykiatriska sjukdomar, för det finns så mycket skam i att leva med dom.
Det är normalt att må dåligt, att ha problem, att ha känslor, tankar och beteenden man inte själv valt.
Det är okej att vara mänsklig!

http://miamiamia.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...